Etologen: Både vi och djuren behöver distans

<p>Att dra paralleller mellan djur och människor är inte orimligt, tycker etologen Lena Lidfors vid lantbruksuniversitetet SLU i Skara.</p> <p>- Däggdjuren har en psykologi motsvarande människors. Vi har bara kommit längre i utvecklingen, säger hon.</p> <p>Djur som tvingas leva för tätt ihop utvecklar aggressiva och stereotypa beteenden. De bits och hackar efter varandra eller går runt i cirklar.</p> <p>Fjäderfän har sitt regelverk, liksom grisarna. En galt har rätt till 7 kvadratmeter i en ströad box, eller 10 kvadratmeter om han betäcker i boxen. Och där kommer man ruskigt nära det individuella utrymmet på vissa kontor. </p> <p>Frigående värphöns ska i sin tur inte behöva vistas trängre än 9 individer per kvadratmeter om hönsen väger mindre än 2,4 kilo. Väger de mer är begränsningen 7,5 höns.</p> <p>Djur behöver en individuell distans till varandra på samma sätt som människor.</p> <p>- Precis som människor beter sig i en hiss. Vi försöker upprätthålla distansen. När det inte längre går så är det en del som känner sig stressade, säger Lena Lidfors.</p> <p>Men sådana situationer är oftast snabbt övergående. Villkoren för djuren i livsmedelsindustrin är förstås annorlunda. De är hänvisade till sina boxar jämt och ständigt. Den som arbetar i en trång arbetsmiljö får ta pauser och raster. Dessutom har arbetsdagen ett slut.</p> <p>Lena Lidfors gör dock reflektionen att såväl djur som människor är individer med olika tolerans för en sådan yttre omständighet som trängsel.</p> <p>- Jag kan tänka mig att vissa mår dåligt i ett stort kontorslandskap, medan andra mår bra. Troligen finns det dessutom en stor grupp däremellan, säger etologen Lena Lidfors.</p>