Den minst förlåtande arbetsmiljön

Gruvorna blir allt djupare. Där bergtrycket överskrider berghållfastheten kan allvarliga olyckor inträffa. Sönderdelat berg kastas med våldsam kraft ut från bergytan när spänningarna blir för stora. Det säger sig självt att gruvarbetare på fel plats vid fel tillfälle riskerar svåra skador.

Men arbetsmiljöinspektör Jan B. Andersson säger till Norrbottens-Kuriren att det dör betydligt fler i byggjobb än i gruvarbete.

- Det har alltid fallit sten i gruvor, jag kan inte säga att det ökat. En skillnad mot tidigare kan vara att om ingen var i närheten när det rasade förr så ansågs det inte ha hänt något, säger arbetsmiljöinspektör Jan B. Andersson till Norrbottens-Kuriren.

Tomas Strömberg som är huvudskyddsombud för arbete under jord i Malmberget, säger till tidningen att säkerhetsarbetet trappats upp.

De senaste tio åren har fyra arbetare dött i svenska gruvor. På 1960-talet var det helt annorlunda. Då dog 15-20 gruvarbetare per år. På den tiden fanns fler smågruvor och branschen var mer personalintensiv.

Just nu har Arbetsmiljöverket ett förslag till nya föreskrifter om bergarbete ute på remiss. Förslaget innehåller bland annat ett krav på gruvföretagen att fortlöpande göra skriftliga analyser för att ”utröna lämplig profil och storlek på orten eller tunneln”. På så vis ska farliga följder av bergspänningar motverkas.

En annan nyhet är att allt bergarbete måste tidsplaneras så att det kan utföras på ”ett omsorgsfullt och säkert sätt”. Arbetsmiljöverket har märkt att tiderna ofta är kraftigt pressade.