Debatt

Varför ärligt beröm utan ”men” betyder så mycket

Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare.

KRÖNIKA. Det finns de som går ett helt yrkesliv utan att en enda gång få höra att de gör ett bra jobb. I bästa fall är det en ”kärleksfull gliring”, som det heter, eller en chef som pliktskyldigt konstaterar vid utvecklingssamtalet – som de har för att de måste – att Pettersson är noggrann, kommer i tid och är nykter (som det stod i gamla tiders rekommendationsbrev). I värsta fall sägs det ingenting

Publicerad

Vi borde alla bli bättre på att ge varandra en klapp på axeln. För det betyder så mycket. Alla de som dragit med sig jobb hem, stannat efter stängningsdags, klarat av deadlines eller tagit den sjuka kollegans jobb – hur ofta får de höra att de gjort ett bra jobb?

Alla vill vi ju betyda något, och att vara duktig på sitt jobb betyder mer än de flesta tror. Visst, det finns ju de som ägnar merparten av dagen till att surfa på nätet, eller hålla sig undan i största allmänhet, eller hänga vid kaffeautomaten jämt, men de flesta gör vad de ska, och mer än så. Ganska ofta också utan att få mer i lön – man gör det för att det ska funka, eller för att det måste göras, helt enkelt.

Relationen mellan chefer och underlydande – jo, jag vet att det kanske är ett mossigt sätt att beskriva arbetslivet på, när alla ska vara medarbetare, hej och hå – bygger på nån sorts förtroende, och det är uselt när chefer inte ens kan namnet på den som räddade firman från skadestånd i bråda tider. För det händer. Då räcker det inte att få den lilla julklappen, eller ett fult badlakan med logga på till semestern.

I större företag, med hr-avdelningar (human resources, ett sånt där ny­modigt uttryck som gör mig alldeles matt) pratas alltid om att visa personalen uppskattning. Och sen får man sparken. I mindre företag fnyser chefen och säger ”Vadå julklapp, du har ju lön...”. Inte överallt, men det förekommer också lite för ofta.

Men vi berömmer varandra för lite. Det kostar så lite att säga att kollegan gjort ett bra jobb. Utan gliringar, eller med förbehåll. När vi får höra sånt brukar de flesta av oss hålla andan och vänta på det där lilla ”men...” som betyder att det kunde ha gjorts bättre, snyggare samt fortare. Då hjälper det inte att man kommer i tid och är hyfsat nykter. Kommer det inte nåt ”men” blir man lite klädsamt generad, men man kan leva länge på det.

Där personalen mår bra ger man också varandra klappar på axeln. Man är kolleger, inte konkurrenter, man har kommit nånstans med personalpolitiken. Man är kanske företagets viktigaste resurs, som en sliten klyscha säger.

Det är viktigt att få gå hem och vara nöjd, och tänka, jag har gjort ett bra jobb i dag, och det tyckte Karin och Lennart också.

För då kommer man själv att ge beröm. Inte slentrianmässigt – hej hr- avdelningen – utan från hjärtat. Ett ärligt ”Bra gjort!” slår det mesta för att förgylla arbetsdagen.