Debatt
Skyddsombud i skottlinjen
KRÖNIKA. ”Jag som skyddsombud möter skräck, panik och gråt i omklädningsrummet”. Det berättade skyddsombudet Elizabeth Laursen på Åkershus i Västra Frölunda för SVT i en intervju i maj 2020. Ledningen på hennes arbetsplats ville att personalen skulle arbeta trots att det inte fanns tillräcklig skyddsutrustning och att de också skulle bemanna fler avdelningar än sina egna.
Elisabeth och hennes kollegor bestämde sig för att gå ihop och försöka isolera avdelningarna på boendet ifrån varandra. Man kom överens om att ingen från deras avdelning skulle arbeta på någon annan avdelning. Man kämpade för att få tillgång till skyddsutrustning.
Elisabeth hamnade, som skyddsombud, i skottlinjen. Hon ifrågasattes. Det var motigt. Det var mitt i pandemins värsta storm och mitt i kaoset som följde med den. Men Elisabeth och hennes kollegor gav sig inte, som tur var: deras avdelning klarade sig bättre undan smittan än de andra.
Och det gick, för de gjorde det tillsammans, stöttade varandra och höll ihop. I slutet av 2020 blev Elisabeth utsedd till ”Årets skyddsombud” av LO-distriktet i Västsverige.
”Va inte rädd för cheferna, de ska vara rädda för oss”. Så skrev huvudskyddsombudet Ola Brunnström till medlemmarna på sin arbetsplats Pågatågen som drivs av Arriva. Arbetsgivaren nosade upp vad som skrivits och svarade med att försöka mota bort honom från arbetsplatsen - med den meningen som svepskäl. Men det var knappast det som var det var det största problemet arbetsgivaren hade med huvudskyddsombudet.
Sedan Arriva tog över Pågatågen för några år sedan har konflikterna avlöst varandra. Det har handlat om kisspauser, villkor, löner, lokala avtal som helt plötsligt inte skulle gälla längre enligt arbetsgivaren. Och slutligen - hyvling, ett tilltag som tyvärr börjat användas flitigt och som går ut på att alla anställda vid arbetsbrist erbjuds omplacering till sina egna tjänster som då gått från heltider till deltider.
Arbetsgivaren försökte köpa ut huvudskyddsombudet mot två årslöner. Han tackade bestämt nej. Några dagar in i det här året bestämde arbetsgivaren ytterligare ett möte med Ola. I personalstyrkan spreds oro över att arbetsgivaren skulle säga upp honom. Till försvar för sin uppskattade och stridbara företrädare gick man ihop och lovade varandra att gå ut i vild strejk om arbetsgivaren sa upp Ola.
När mötet hölls stod över hundra personer utanför lokalerna och ärendet hade väckt nationell medieuppmärksamhet. Ola kom ut. Han hade tackat nej till ytterligare ett utköpsförsök. Till slut gav arbetsgivaren upp.
”Det är helt fantastiskt, jag har världen bästa arbetskamrater. Utan dem hade jag fått sparken” sade Ola till Sekotidningen. Särskilt där, utanför Arrivas lokaler den där dagen tidigt i januari 2021, tackade Ola sina kollegor och bedyrade att de klarade det - tillsammans.
Elisabeth och Ola är inte ensamma. Varken på sina arbetsplatser, i sina branscher eller i Sverige. Här finns tusentals personer som modigt nog ställer sig upp, placerar sig själva i frontlinjen och agerar för sina arbetskamraters bästa. Långt ifrån alla klarar det. Men med stöd och gemenskap bland kollegorna som grund har de som ändå antar uppdragen en chans.
Få koll på alla domar och beslut om arbetsmiljön - beställ nyhetsbrevet Arbetsmiljön i rätten här.
Missa inga nyheter - beställ Arbetarskydds kostnadsfria nyhetsbrev
