Kapitalismen i all sin prakt

Enligt bolaget är framstegen stora. Som exempel nämns att man arbetat med att införa bättre lönesystem och se till att arbetsplatser har demokratiskt valda arbetstagarrepresentanter.

Det är bara det att ... lönerna för textilarbetarna i fråga fortfarande inte går att leva på. H&M:s arbetskraft är inte bara dåligt betald, utan i flera fall på svältnivå – allt medan bolaget fortsätter att göra stora vinster.

Enligt föreningen Fair Action som granskat löner och arbetsmiljö för sömmerskorna som arbetar i H&M:s fabriker ligger en genomsnittlig lön i Bangladesh nu på ungefär 100 dollar i månaden (motsvarande runt 900 svenska kronor). Levnadslönen, det vill säga den lön som skulle krävas för att ge arbetarna möjlighet att försörja sina barn, äta ordentligt och gå till doktorn, skulle behövt vara dubbelt så hög.

Dessutom, alla vackra löften till trots, arbetar sömmerskorna ofta upp till 13 timmar långa arbetspass sex dagar i veckan, bor i små plåtskjul i slummen och saknar tillgång till rent vatten. Med svältgränsen alltid nära och utan möjlighet att betala sjukvård för sig och sina barn lever de här människorna, utan att överdriva, i misär. Det är också ofta förenat med absolut livsfara att protestera eller strejka för bättre arbetsvillkor, arbetsmiljö och löner. Strejkande arbetare har beskjutits och sparkats. Under 2017 avslöjades att barn till textilarbetare tvingats arbeta för att hjälpa till att försörja sina familjer.

I bolagets strategi för att nå levnadslöner konstateras att de olika nationella regeringarna i de länder där textilfabrikerna ligger har ansvar för att höja minimilönerna. Och det vore givetvis ypperligt om de gjorde det. Men ärligt talat nu – det finns faktiskt ingenting som egentligen förhindrar H&M, eller något annat bolag heller för den delen, att redan innan det händer betala mer, ändå. Vad H&M ber om är att bli tvingade att betala högre lön.

Det är en sak att prata, göra pr och casha in hyllningar för att man har för avsikt att göra rätt för sig – och en annan att göra rätt för sig i praktiken. H&M är Bangladeshs största inköpare av kläder, vilket innebär att de givetvis har stora möjligheter att ändra orättvisor, om de vill.

Det här är inte alls någon unik strategi, utan business as usual. Det här är kapitalism i all sin prakt. Dålig arbetsmiljö, svältlöner och hårda straff mot dem som organiserar sig och protesterar är lika med högre vinst till redan fyllda fickor.

Låt dem inte komma undan med det.