Debatt

”Faktafel i debatt om företagshälsovård”

Anna Bergsten, arbetsmiljöexpert Svenskt Näringsliv.
Amelie Berg, arbetsmiljöexpert Svenskt Näringsliv. Foto: Ernst Henry Photography
Bodil Mellblom, arbetsmiljöexpert Svenskt Näringsliv. Foto: Sören Andersson

DEBATT. Företagshälsovård. Tre arbetsmiljöexperter på Svenskt Näringsliv vill hellre se fler skyddsombud än mer företagshälsovård.

Av och till blossar diskussionen kring företagshälsovården upp. Från fackligt håll kommer inte sällan krav på obligatorisk företags­hälso­vård, eftersom man anser sig ha bevis för att andelen anställda med tillgång till företagshälsovård minskar. Oftast hänvisas till en undersökning som Statistiska centralbyrån genomför vartannat år på Arbetsmiljöverkets uppdrag. I den ställs bland annat frågan hur många i den arbetande befolkningen som har tillgång till företagshälsovård genom arbetet.

Det finns flera bekymmer med den frågeställningen. För det första är begreppet företags­hälso­vård inte skyddat och definieras i arbets­miljö­lagen på ett öppet sätt. För det andra finns inget lagkrav på tillgång till företagshälsovård. Däremot ska arbetsgivaren ta in experthjälp när den interna kompetensen inte räcker till. Man förleds också att tro att det endast är företagshälsovården som kan bistå arbets­givare med arbetsmiljötjänster. I dag finns det en mängd olika aktörer som erbjuder relevanta tjänster och produkter, utan att etikettera sig som företagshälsovård.

Vidare finns det arbetsgivare som är så framgångsrika i sitt förebyggande arbetsmiljöarbete att problem i princip aldrig uppstår. Då är det ganska naturligt att medarbetarna inte känner till om arbetsgivaren erbjuder någon form av företagshälsovård.

Inom till exempel kommunal sektor har alla tillgång till företagshälsovård – trots det svarade 40 procent av de kommunanställda i SCB:s undersökning att de inte hade tillgång till företagshälsovård. Det visar att siffrorna bör tas med en stor nypa salt och att de knappast kan utgöra underlag för en seriös diskussion om hur vi förbättrar arbetsmiljöarbetet på svenska arbetsplatser.

Dessutom har fack och arbetsgivare i privat sektor, Svenskt Näringsliv, LO och PTK, gemensamt ställt frågor till dem som faktiskt har kännedom om tillgången: företagsrepresentanter och fackliga företrädare eller skyddsombud. Resultaten visar att nästan 80 procent av företagen köper någon form av extern arbetsmiljö- och hälsotjänst. Bland de övriga finns det flera som har egna interna resurser, något som är helt i linje med rådande lagstiftning.

Det är olyckligt att debatten om företags­hälso­vården förs utifrån en förlegad bild med flera faktafel.

Relevant för en diskussion om ett bättre arbetsmiljöarbete är i stället att arbetsgivaren ska vara medveten om riskerna på arbetsplatsen och vidta adekvata åtgärder så att med­arbetarna inte drabbas av arbetsrelaterad ohälsa och olycksfall.

Externa stödresurser i all ära, men fokus borde i stället ligga på en fungerade lokal samverkan mellan arbetsgivare och arbets­tagare. Det är där man har bäst möjligheter att fånga upp risker och förbättringsmöjligheter. En viktig aktör i sammanhanget är det lokala skyddsombudet. Idag har vi tyvärr alltför få skyddsombud – något som Svenskt Näringsliv tidigare påtalat. Låt oss därför börja i rätt ände genom att verka för att fler ska kunna ta på sig rollen som skyddsombud i stället för att med ytterst skakiga underlag som grund driva frågan om obligatorisk företagshälsovård.

Debattörerna:

Anna Bergsten, arbetsmiljöexpert Svenskt Näringsliv

Amelie Berg, arbetsmiljöexpert Svenskt Näringsliv

Bodil Mellblom, arbetsmiljöexpert Svenskt Näringsliv