Debatt

En hyllning till er som vågar säga ifrån!

Jenny Bengtsson, arbetsmiljöinspektör och tidigare regionalt skyddsombud på Hotell- och restaurangfacket, är krönikör på Arbetarskydd. Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Ofta hävdas det från olika håll att vår världsberömda svenska arbetsmarknadsmodell är hotad och att dess hela överlevnad hänger på en kollektivavtalsteckning, en strejk eller några krav över ett förhandlingsbord. Kalla mig alarmistisk – men modellen är i betydligt större fara än så, och det smyger dessutom de flesta förbi.

Publicerad

Det riktiga hotet finns i vad som inte syns eller hörs. Som aldrig når förhandlingsrummen eller tas upp under skyddsronder. Hotet finns i alla missförhållanden och olyckor som ingen någonsin behöver ta ansvar för. Det är när rösterna från arbetsplatserna tystnar, när ingen längre vågar stå emot och säga ifrån, som den svenska modellen verkligen dör.

Majoriteten av alla arbetsplatser i Sverige saknar skyddsombud. Detta trots att skyddsombuden är helt avgörande när det gäller förebyggande arbete mot ohälsa och olycksfall i arbetet. Utöver det har den fackliga organiserings­graden landet över sjunkit relativt stadigt under lång tid. Färre och färre väljer att aktivt stå upp mot dåliga villkor och bristande eller farlig arbetsmiljö. Hur kan det komma sig att detta händer i ett land som stoltserar internationellt med sin arbetsmarknads jämbördiga parter, som löser saker utanför politiken?

Det är inte särskilt märkligt alls. Olika regeringar har under längre tid genomfört reformer som påtagligt gjort löntagare otrygga på arbetsmarknaden – eller mer flexibla, som näringslivet kallar det. Arbetskraftsinvandrare tvingas arbeta under ständiga utvisningshot, bemanningsbranschen breder ut sig, plattformsföretag sätter människor i arbete utan tillstymmelse till grundläggande rättigheter. Springvikarier, nollkontraktare, timmisar och extraknegare är det nya fasta. I dag är fyra av tio kvinnor i arbetaryrken tidsbegränsat anställda. Bara var fjärde arbetarkvinna arbetar heltid.

I branscher där tidsbegränsade anställningar är vanligast, på arbetsplatser där den ordinarie arbetsstyrkan ersätts av bemanningsanställda och på byggen med milslånga underentreprenörskedjor syns oftast varken facklig verksamhet eller skyddsombudsorganisering till. Det är uttänkt så. Den som hänger löst, oavsett var och av vilken anledning, kommer aldrig att ställa sig på barrikaderna. Knappast ens dryfta sin oro.

Den här texten är en hyllning till alla som, trots den mörka utvecklingen, ger sig fan på att säga ifrån på sina jobb. Som tar fackliga uppdrag. Som låter sig väljas som skyddsombud. Ofta stämplade som jobbiga, som tjatare, som bråkstakar. I dagens Sverige är varenda människa som vågar stå upp för sina kolleger och sig själv, sina arbetsvillkor och sin arbetsmiljö, värd en medalj för sina insatser. Inte minst för att det inte bara är sin egen arbetsplats de står upp för, utan hela den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Hjältar är vad de är.