Det kallas att vara flexibel, har jag hört

2016-08-15 00:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare. Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Kompisen fick jobba hela sommaren. Det blir så ibland. Utsparkad från Det Stora Byggföretaget fick han jobb på det lilla byggföretaget, och plötsligt är han tillbaka på Det Stora Byggföretaget, som inhyrd. Och anställd på villkor att han kunde jobba hela sommaren.

Visst, det kan vara lite olika från bransch till bransch, men har man blivit uppsagd nånstans och får ett nytt jobb så sitter man nog på händerna när chefen frågar om man kan jobba under semestern. Och det kunde han. Familjen fick åka själva till Turkiet.

Så kan det väl inte vara, utbrister vän av ordning. Men jodå, det kan det visst. Jag har själv både jobbat – arg och förbannad – hela somrar för att få in lön, och flyttat på ledighet för att det ska funka för firman, och den arbetsplats där man just då är placerad. Det blir så i den här bemanningsbranschen. Man jobbar när behovet är som störst. Under tiden ser man, som min kompis, gamla kolleger hänga in arbetskläderna i fem veckor eller mer, medan man själv ser fram emot ännu en sommar i en stekhet grop och utan att se de egna barnen på deras sommarlov.

Nej, det är inte lika villkor. Det är knappt frivilligt. Men det är mycket den inhyrde får stå ut med. Som att aldrig få en lugn stund på jobbet. När vi kommer till ett bygge är det alltid panik, övertid från första dagen. Man ligger efter och nu – NU! – ska det jobbas ikapp. Personalförstärkning som det heter. Det är ju inte så att vi kastas in när nån är sjuk, utan det är vid dessa arbetstoppar, som det heter. Det är alltid arbetstopp för övrigt.

Kompisen jobbade inne hela sommaren. Huset inklätt i byggplast, fönstrena tejpade för att murarna skulle putsa fasaden. Man orkar inte ens titta på termometern. Det man vet är att man är sjöblöt av svett klockan 06.45, och sen blir det bara värre.

Och efter sommaren tog jobbet slut, poff. Han söker nytt jobb, får det, men på villkor att han inte tar ledigt under hösten. Visst, han kan ju tjafsa, men är det något vi lärt oss är det att om man är för jobbig – ja då är den här branschen inte så stor nånstans. Bråkstakar göre sig icke besvär, och måste man kunna sätta mat på bordet så lär man sig att... tiga.

Det kallas att vara flexibel, har jag hört. Så är det i fler branscher än vår, och det tror jag ni vet. Man vet aldrig när man själv hamnar där. Det är fler än byggsvängen som är en konjunktursvacka från att få sparken (fast det får man ju inte kalla det). Sen blir det att jobba på sommaren, eller helger. Rycka in. Daglönare hette det förr. Inkallad via sms. Det är säkert avtalsvidrigt men vad ska folk göra? Tackar man nej får man inga fler chanser. Icke.

Sök nåt annat, säger piggt folk. Min kompis bara fnyser. Hans sommar är vad han hade att välja på. Men det kommer ju en semester nästa år, med sol och bad och familj. Kanske.

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Kampen

Arbetsmiljö