Dags för arbetstidsförkortning!

Efter pandemins intåg sitter var och varannan arbetsplats nu och diskuterar vad det där ”nya normala” ska vara. Efter ett och ett halvt års distansarbete för många är det inte säkert att någon ens ser någon lockelse i att någonsin gå tillbaka till jobbet varje dag. När TCO har undersökt tjänstemäns vilja att arbeta på kontoren igen träder en klar bild fram. Nio av tio har ingen sådan vilja. Hemmet är det nya jobbet – förvisso för många en ergonomisk fälla, men samtidigt en räddning för alla, främst kvinnor, som nu får livspusslet att gå ihop lättare genom att dubbeljobba med det obetalda hemarbetet och det betalda (hem)arbetet samtidigt. 

Men alla kan inte arbeta hemifrån. Den stora och alltjämt så oförtjänt bortglömda gruppen arbetare i Sverige har väldigt svårt att till exempel köra tåg, sitta i butikskassan, servera AW-ölen eller bygga hus hemifrån. Vad är det nya normala för dem? 

Utan att medvetet vilja måla fan på väggen kan jag inte hjälpa att se framför mig hur alla kontor i stadig takt försvinner till förmån för superslimmade aktivitetsbaserade arbetsplatser där ingen har en garanterad plats och många som förut klarade av sitt arbete istället slås ut. Hur fritid och arbete glider ihop och övertidsarbete skjuter i höjden innan vi alla gör arbets-exit genom utbrändhet eller knäckta ryggar efter år av arbete bristande ergonomiska lösningar. Allt samtidigt som arbetarkollektivet sliter som vanligt. Det känns dystert. 

För i runda slängar 100 år sedan tröttnade arbetande människor i Sverige på att arbeta mer tid än de var lediga. Så började kampen för mer ledig tid – kortare arbetstid för att kunna andas ut mellan arbetspass. För att vara med familjen mer. För att känna att fritid var ett faktum och inte bara en utopi. Arbetarrörelsens historiska kamp lönade sig, även om den var lång och strävsam. Till slut kortades arbetsdagarna ned till åtta timmar, dock med en sex dagar lång arbetsvecka. Senare skulle den arbetsfria helgen som vi känner den införas och den normala svenska arbetsveckan bli fem dagar lång. I mitten av seklet infördes semester på först två veckor och sedan tre. Och när borgerlighetens varningsskrik om att Sverige skulle gå under när arbetarna fick så mycket fritid tystnade, kunde man senare införa den lagstadgade fem veckor långa semestern. 

Sedan var det klart verkar det som. Vi har arbetat på utan förändring. Fem dagar i veckan som standard. 40 timmar för en vecka, åtta timmar för en dag.  

Den här tiden skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen. Det arbetsliv som utmejslas i pandemins spår behöver ju inte alls bli oförändrat för några och bara oklart bättre för andra. Det kan med säkerhet bli bättre för alla genom att återväcka ett gammalt beprövat knep: Arbetstidsförkortning. Att sänka det generella heltidsmåttet till 30 timmar i veckan skulle inte bara gynna de som nu inte vill gå tillbaka till sina arbetsplatser. Det skulle också landa väl hos alla som aldrig kunnat lämna dem. 

Det nya normala skulle kunna vara kortare arbetstid. För alla.