Debatt

Nej, hemtjänstens jobb är inte okvalificerat

Calle Fridén är ombudsman på SEKO och bloggare. Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Vi hamnade också där. Äldre släktingar som inte längre kunde klara alla vardagssysslor själva, lite medicinering som behövde övervakas, saker som alltid fungerat utan problem men som inte gjorde det längre.

Publicerad

Ett långsamt bekymrat glidande in i sämre syn, sämre rörlighet, sämre minne. I början irritation, därefter sorg och vemod. Ni vet, man har ett fönster som är öppet när barnen är gamla nog att klara sig själva, och ens föräldrar är pigga. Vårt fönster åkte igen.

Till en början försöker man klara det på egen hand, åker dit och tvättar, städar, lagar mat, medan di gamla ojar sig över att de är till besvär, och skäms över att de inte längre kan hålla rent. Har de dessutom ont blir de gärna sittande hemma, med enstaka avbrott av läkarbesök. Som barn eller barnbarn försöker man vara pigg och peppig, men det är svårt. Det ligger i sakens natur. Föräldrarna kanske inte vill visa sitt tilltagande förfall, eller för den delen se andras orättvist blomstrande ålderdom, med pengar, resor och nöjen.

Alltså fick hemtjänsten kliva in. Tack gode gud för det.

Kompetenta människor som ser till att det är rent och snyggt, att medicinen tas, att ärenden utförs. Jag vill inte skriva att de är ”rara och fina”, för jag tycker det är att nedvärdera deras yrkesroll. De är proffsiga, och i det ingår att de är vänliga, till en viss gräns givetvis.

De räddar kort sagt vardagen för många av oss, inte minst för kvinnor, som annars är de som alltid får dra det tyngsta lasset när föräldrarna blir gamla. Vi anhöriga får ändå vår del av samtal från någon veckovill som undrar om vardagssaker, när man är på väg att rikta in ett betongelement. Hemtjänsten ser till att maten äts, att hygienen sköts, och nästan alltid utan att få någon särskild uppmärksamhet för det. En sån där tyst samhällsfunktion utan vilken många andras jobb – och samhället – skulle krascha. Ungefär som bussförare och förskolepersonal. Det här är vardagshjältarna.

Det är stor omsättning på personal, det är verkligen ett instegsjobb. Nån skulle säkert säga att det är ett okvalificerat jobb, men då har de inte brottats med en förbannad dement 85-årig man, eller tröstat en förvirrad tant som inte vet var hennes sedan länge döde man är. Jag brukar säga, så du tycker att vem som helst utan utbildning ska ta hand om din mamma eller pappa? Inte det? Sluta snacka om okvalificerat jobb.

Eller att arbetsmiljön kan vara katastrofal. Jag får höra historier som är helt absurda, om folk som tror att det är ett hembiträde som kommer, eller som städar innan städhjälpen kommer så ”folk inte börjar prata”. Hem som är knökfulla med bråte, där inget får röras, men där hemtjänsten ändå ska jobba. Och oftast under en tidspress som stressar sönder både personal och gamla.