Katja Magnusson om att prata av sig

”Jag pratar mest med kolleger som varit på samma plats, men också med kompisar som har referensramar från de här områdena. Någon gång har jag valt att gå till företagets psykologer, på debriefing. I Istanbul blev jag till exempel sjuk i astma av tårgas. Allt gick bra, men det kändes ändå skönt att prata om det.”

Om att vara rädd: ”Jag är sällan rädd, men mer eller mindre alltid på min vakt. Vissa saker skulle jag ha gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem. Jag skulle till exempel inte ha bott på hotell under jordbävningen i Turkiet. Jag kunde inte tillräckligt mycket om jordbävningar. I dag skulle jag ha valt att bo i tält. Det hotell som jag bodde på skadades svårt i ett efterskalv en tid efter att jag lämnat.”

Om att undvika risker: ”Jag är inte den som söker upp risker, jag hittar gärna mina historier på annat sätt. Men ibland går inte riskerna att undvika. I Bagdad förekommer bilbomber, så är det bara. De innebär en slumpmässig risk, men jag försöker undvika fredagsböner som samlar många människor, eftersom jag vet att det förekommer attentat mot moskéer. Jag väljer noggrant platsen för mina intervjuer.”