Diskrimineringen tycks bestå

Enligt Försäkringskassans statistik som LO-tidningen tagit del av får män sina sjukdomar godkända som arbetsskada dubbelt så ofta som kvinnor. 26 procent av de anmälda fallen som kommer upp till prövning får bifall jämfört med 13 procent för kvinnorna.

Med arbetsolyckorna föreligger inte riktigt samma problematik som med de svårbedömda arbetssjukdomarna. Om en kvinna förlorar en hand i en excenterpress har hon troligen samma chanser som en man att få skadan godkänd som en arbetsskada. I den meningen är arbetsskadeförsäkringen jämställd. Men till skillnad från män anmäler kvinnor oftast svårdiagnostiserade skador som värk eller utmattningsdepression.

Kvinnor och män drabbas alltså av olika slags skador vilket är en följd av att arbetsmarknaden till stor del är uppdelad i kvinnoyrken och mansyrken.

Men försäkringen kan ändå vara ett exempel på indirekt diskriminering. Det hävdar Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO.

- Jag studsade till när jag läste LO-Tidningen. Den tyder på att ingenting har hänt under de här åren. Om det är så och om ingen bryr sig, då är det illa och frågan om inte TCO bör lyfta problemet igen, säger han.

1999 anmälde TCO svenska staten till EU-kommissionen med argumentet att lagen om arbetsskadeförsäkring strider mot EU:s jämställdhetsdirektiv. Försäkringen i dess dåvarande tappning var inte könsneutral och missgynnade kvinnor, som till stora delar utestängs från ersättning, hävdade TCO.

Organisationen drog senare tillbaka sin anmälan, eftersom riksdagen gjorde bevisregeln i arbetsskadeförsäkringen mer generös 2002. På så vis skulle fler kvinnor få en rimlig chans till arbetsskadelivränta. Men dels kan man konstatera att ändringen 2002 bara långsamt ger effekt. Först nu, fem år senare, börjar Försäkringskassan tala om en viss ökning av bifallen. Ökningen beskrivs försiktigt som att ”det ser ut att finnas en sådan tendens”. Dels är ändringen 2002 konstruerad så att den äldre, misstänkt diskriminerande bevisregeln fortsätter ha ett liv. Den fortsätter nämligen att gälla för alla skador som har ett så kallat visandedatum från perioden 1993 till 2002.

Svend Erik Mathiassen, professor vid Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle, säger till LO-Tidningen att kvinnors tunga lyft inom vård och omsorg får ett annat bemötande och behandling än mäns tunga lyft i exempelvis byggbranschen. Man tar kvinnors smärta på mindre allvar, säger han.

Men en ännu så länge opublicerad rapport framtagen av Försäkringskassan, Arbetsmiljöverket och numera nedlagda Arbetslivsinstitutet har kommit fram till motsatsen, enligt tidningen Dagens Socialförsäkring. Det är inte kassans handläggare som beter sig osakligt gentemot kvinnorna.

- Förklaringen ligger i att kvinnor och män väljer olika yrken. Men män och kvinnor i samma yrke får relativt lika utfall för sin arbetsskadeanmälningar, säger Monica Svanholm

Om försäkringen är diskriminerande, så finns felet i själva lagtexten vilket är ett politiskt problem, enligt rapporten.