”Visst saknar jag att vara ute på arbetsplatserna”

princip är det enkelt: om ett företag tillverkar, importerar eller använder kemikalier, så omfattas det av den europeiska kemikalielagen, som kallas Reach.

– Frisörer eller städföretag kanske tror att Reach inte berör dem. Men om ett företag eller en arbetstagare använder kemikalier så gäller Reach och skyldigheterna som kommer med den, säger expert Andrew Murray på den europeiska kemikaliemyndigheten Echa med eftertryck.

Arbetarskydd träffar Andrew Murray, en britt med pigga blå ögon och slipsen instucken under tröjan, i ett kalt mötesrum inhyst vid en av de många rätlinjiga korridorerna i Echas kontor i centrum av Helsingfors i Finland.

Han vill på en gång korrigera den vanliga missuppfattningen att Reach, som trädde ikraft 2007, bara berör stora företag. I själva verket påverkar Reach de flesta företag i Sverige och i Europa. Lagen ställer inte bara krav på företag som importerar eller tillverkar kemikalier, utan också på de företag som använder kemikalierna, till exempel färger, metaller, lim, lösningsmedel eller rengöringsmedel, i sin verksamhet eller i sina processer. Eller nedströmsanvändare, som de kallas på Reach-språk.

Andrew Murray koordinerar arbetet med säkerhetsbedömningen av kemikalierna och exponeringsscenarier på europeiska kemikaliemyndigheten. Vad är en bra säkerhetsbedömning av kemikalier? Vad är ett bra exponeringsscenario? Hur sprids informationen om kemikalierna effektivast till dem som använder kemikalierna på jobbet? Det är frågor som han och hans kolleger söker svar på.

Nästan var fjärde arbetstagare utsätts för kemikalier åtminstone en fjärdedel av sin arbetstid, visade den europeiska arbetsmiljöundersökningen från 2015. Siffrorna är ungefär desamma som 2010.

– De visar hur utbredd användningen av kemikalier är på arbetsplatserna. Därför är Reach en relevant lag, konstaterar Andrew Murray.

Det var insekterna och djuren på föräldrarnas gård som trollband honom som barn. Men i skolan var han duktig på kemi. Senare studerade han kemi på universitetet i Birmingham. Efter examen började han jobba på ett konsultföretag som planerade och byggde kärnkraftverk. Han jobbade också själv på kärnkraftverken, och stötte då på säkerhetsinspektörer. Det triggade hans intresse för arbete med farliga ämnen ur ett arbetsmiljöperspektiv. Ganska snabbt därefter fick han jobb som inspektör vid arbetsmiljömyndigheten i Storbritannien. I sjutton års tid såg Andrew Murray vad dålig hantering av kemikalier kan leda till. Han berättar om två människors öden, som har etsat sig fast i hans minne.

Den ena var en ung man skulle kapa en metalltrumma i delar med en vinkelslip. Trumman hade rester av kemikalier, som fattade eld vid kapningen. Trumman exploderade. Mannen dog omedelbart.

Den andra var en arbetare som jobbade med metallsprutning och blev sjuk. I arbetet använde han en handpistol som hettade upp metallen som ytan skulle beläggas med. De osynligt små metallpartiklarna svävade runt i luften. Kanske var andningsskyddet inte tillräckligt, kanske operatören tog av sig skyddet för att se resultatet av sitt arbete.

– Den gemensamma nämnaren var att arbets­givaren inte hade identifierat de farliga kemikalierna eller riskerna för arbetstagarna. Båda fallen hade kunnat förebyggas, påpekar Andrew Murray.

Som arbetsmiljöinspektör i Storbritannien såg han hur mer och mer av kemikaliehanteringen styrdes av EU. I sitt arbete skrev han guider om hur den europeiska lagstiftningen skulle tillämpas nationellt.

– För mig handlar det om att hela tiden lära mig nytt. Därför ville jag börja jobba med frågorna på EU-nivå.

När han senare började arbeta för EU, först som utsänd till Europeiska kommissionen, och sedan för kemikaliemyndigheten, var det arbetsplatsperspektivet han ville ta med sig från sitt tidigare jobb.

Företag som tillverkar och importerar kemikalier till Europa ska registrera detta till den europeiska kemikaliemyndigheten, enligt Reach. Den europeiska lagen kräver att tillverkaren eller importören gör ett säkerhetsdatablad med information om ämnets farliga egenskaper, dess risker och vilka skyddsåtgärder som behövs.

– Det är här jag ser den stora nyttan med Reach. Företag och arbetsgivare som hanterar kemikalier i sin verksamhet får information som kommer med kemikalierna. Min önskan är att det hjälper arbetsgivaren att bedöma riskerna och att använda sig av rätt kontrollstrategier på arbetsplatserna, säger han.

Om ämnet dessutom klassas som farligt, ska säkerhetsbladet utökas med ett exponeringsscenario. I det bryts användningen eller hanteringen ner till en specifik arbetsuppgift i en specifik bransch.

Andrew Murray hoppas att det underlättar det förebyggande säkerhetsarbetet, i synnerhet i de mindre företagen, vars förutsättningar att komma åt informationen inte alla gånger är lika bra som i stora företag. Han påpekar att Reach inte ersätter riskbedömningen eller de hygieniska gränsvärdena, som till exempel de svenska arbetsmiljöföreskrifterna kräver, men att informationen som kommer med Reach ändå är till nytta.

Företagen, som använder kemikalierna, är skyldiga att följa informationen som kommer med dem. De ska också återkoppla till exempelvis leverantören om de rekommenderade riskhanteringsåtgärderna är olämpliga, om det finns ny information om faror och hur företagen använder kemikalien.

Just nu jobbar han och hans kolleger på att göra mallarna för exponeringsscenariot enklare och tydligare. Mallarna, som företagen använder sig av, har fått kritik för att vara svårförståeliga och tekniska.

I sitt jobb på Echa sitter han mest på kontoret.

– Visst saknar jag att vara ute på arbetsplatserna. Men min målsättning är alltid densamma. För mig handlar det i slutändan om att göra skillnad.