Arbetsmiljö

”Vissa kör åt helsike för fort tätt inpå”

”Nu går det fort”, säger arbetsledare Joakim Nordin (till höger) gång på gång på bygget vid väg 70 utanför Enköping. Han och arbetsplatschef Per-Olov Söderman (till vänster) tampas varje dag med trafikanter som kör alldeles för fort. Foto: Jörgen Appelgren
De rödgula vägmärkena förvandlas snabbt till ett dödligt vapen om de slungas iväg av en bil. Labinot Hazirai håller stenkoll på vad som händer runtom. Foto: Jörgen Appelgren
Skyddsombudet Marcus Bäckström är less och förbannad på trafikanternas nonchalans. En vägarbetare har inte mycket att sätta emot. Foto: Jörgen Appelgren

Uppe på backkrönet närmar sig en röd lastbil. Ett moln av damm omger den då den kör förbi däckbufferten och in på det vägområde där hastighetsbegränsningen sjunker från 70 kilometer i timmen till 50. – Den håller inte 50, säger arbetsledare Joakim Nordin när långtradaren sveper förbi.Sandkornen når ögonen och luftdraget far över kinden. Om man sträckte ut handen skulle man nästan kunna nudda vid den.

Publicerad

Vitklövern har slagit ut på gräsåkrarna, som väg 70 korsar en bit utanför Enköping. Vid vägrenen står en Caterpillar-grävskopa och gräver bort jord. Lastbilar med grus kommer med jämna mellanrum för att fylla upp den bortgrävda jorden. Bilar, lastbilar och lång­tradare susar förbi i en strid ström. Några följer begränsningen, andra gör det inte.

Rödgula vägmärken, sergeanter, står i raka led längs med vägkanten. De är skiljelinjen mellan trafikanterna och vägarbetarna.

– Om vi står på våran sida av avstängningen, så kör vissa trafikanter åt helsike för fort all­deles tätt inpå oss, säger Per-Olov Söderman som är Peab Anläggnings platschef vid bygget.

Han har jobbat i branschen i 20 år. Trots att säkerheten på många sätt har blivit bättre och det fästs mer uppmärksamhet vid den, så har nonchalansen bland trafikanterna växt. Värst är det på morgnar och kvällar.

– De ska fram till vilket pris som helst, säger han och höjer rösten för att överrösta bullret från grävmaskiner och trafiken.

Priset, ja. Ett människoliv om det vill sig illa. Hittills har ingen skadat sig, men det har varit nära ögat. I mitten av maj brakade en ung kille rakt in i en blåpilsskylt och en sergeant flög i väg. Chauffören pillade på mobilen medan han körde och missade både hastighetsskyltarna och vägarbetet. Lyckligtvis råkade vägarbetarna ha rast då det skedde. Bilen blev så illa däran att den måste bärgas bort.

– Han såg skamsen ut, pojken, berättar ­Joakim Nordin.

En annan bil lyckades ta sig in bakom avstängningarna och körde in på arbetsområdet. Färden slutade med att han körde av vägen. Inte heller den gången var vägarbetarna på plats.

* * *

– Nu går det fort, säger Joakim Nordin gång på gång när bilarna fräser förbi där vi står vid vägrenen.

Landsvägen ska breddas och bli en 2+1-väg och får omväxlande ett eller två körfält i vardera riktningen. Arbetet pågår på en 1,7 mil lång sträcka. På den sträcka där gräv- och utfyllnadsarbetet pågår har hastighetsbegränsningen nyligen sänkts till 50 kilometer i timmen.

Senast i dag var farten uppe till diskussion på produktionsmötet. Men alltför många kör alldeles för fort ändå och nu hoppas Nordin och Söderman få ner farten ytterligare.

– Vi avvaktar och ser om begränsningen har effekt. Om inte, så ska vi kontakta Trafikverket för att få sänka den till 30 och sätta ut fartgupp, säger Joakim Nordin.

– Vi har ringt ut polisen flera gånger när det har gått för fort. En tog de körkortet av direkt, säger han.

En lastbil med släp kör in mellan sergeanterna. Bakom vindrutan manövrerar Labinot Hazirai lastbilen. Hans blick är fäst vid speglarna. Han backar in släpet mot väg­renen, där gruset ska tippas av. Släpet lyfter, och gruset glider ner med ett gnissel som skär i öronen. Alldeles invid förarhytten far bilar och långtradare fram. Labinot Hazirai hoppar ur förarhytten, dörren är på samma sida som trafiken, och går bakåt till släpet för att koppla om. Mest utsatta är vägarbetarna när de är utanför maskinerna. På den här anläggningen fraktar sju lastbilar grus. Under en dag hoppar de ut 17 gånger då släpet ska kopplas om. Det innebär ungefär 120 farliga situationer varje dag.

– Man får hålla koll hela tiden. Hela tiden. Vi försöker stanna så nära vägkanten som möjligt med lastbilen och hoppar ut då den är så långt som möjligt från sergeanterna, säger Labinot Hazirai.

Lastbilen surrar dovt.

– Men det är ju inte långt om du går här och en sergeant kommer flygande, säger Joakim Nordin och pekar på avståndet mellan lastbilen och sergeanterna: det är kanske under en meter.

Sergeanterna omvandlas snabbt till ett dödligt vapen om de slungas iväg av en bil eller långtradare som träffar dem.

– Jag tittar i speglarna hela tiden. Vi har dessutom sidorutan öppen hela tiden så att vi kan se ut, säger han.

Hittills har han alltid märkt bilar eller last­bilar som har kommit alltför fort och alldeles för nära sergeanterna.

Bara för några veckor sedan körde en långtradare så nära Labinot Hazirais kollegas lastbil att dess sidospegel strök med. Sedan träffade den en sergeant.

Vi står och talar vid förarhytten. Det är som att stå mitt i trafiken.

– Det är trångt om saligheten, säger Joakim Nordin.

Labinot Hazirai hoppar in i bilen, och ansluter sig försiktigt till trafiken.

Per-Olov Söderman är rädd för att alla tillbud inte rapporteras.

– Vägarbetarna är så vana att de kanske inte talar om nära ögat-situationerna för oss. Det är en otäck vana, verkligen, säger Per-Olov Söderman.

Förhoppningsvis är hastighetsbegränsningen snart 30 kilometer i timmen och fartgupp utsatta, där lastbilschaufförerna måste hoppa ut ur fordonet.

– Det är inte många som följer skyltanvisningarna. Det är väldigt respektlöst, säger Marcus Bäckström som är skyddsombud på arbetsplatsen.

En vägarbetare kan inte rå på det över huvud taget. Han är frustrerad över trafikanternas nonchalans och fart. Ibland tycker han att det verkar vara en sport i hur fort man kan köra igenom vägarbetet.

– Man blir less. Förbannad. Man har inte mycket att sätta emot.