Varför en bok om Krokommålet, Elinor Torp?

- Det hade inte behövt bli arbetsrätt så snabbt. Lasse är ett exempel, genom att berätta om Krokom kan andra känna igen sig. Många socialsekreterare på socialkontor runt om i landet mår dåligt.

Hur kom du att intressera dig för Krokommålet?

– När jag träffade en annan åklagare i Östersund råkade jag få veta att Åse Schoultz arbetade med ett intressant arbetsmiljömål. Socialsekreteraren Lasse Persson hade tagit livet av sig sedan han mobbats på jobbet och varslats om avskedande. Hur ska hon lyckas med det, tänkte jag då. Men sedan kom det ett åtal.

Du bevakade tingsrätts­målet för Arbetarskydd?

– Ja, rättegångssalen var fullproppad, intresset var stort.

När bestämde du dig för att det skulle bli en bok också?

– Jag ville göra något mer än bara vad som ryms i en tidningsartikel.

Varför var du intresserad av just ett psykosocialt arbetsmiljömål?

– För tio år sedan skrev jag om förslaget till psykosocial föreskrift. Remissvaren visade hur svår frågan var och förslaget kom också att skrotas. Det har inte funnits några metoder, verktyg, att angripa de psykosociala arbetsmiljöproblemen med. Tillsynsmyndigheten har trevat och arbetsmarknadens parter har först nu börjat intressera sig för dem. Jag blev helt enkelt nyfiken.

Vad betyder det att hovrätten frikände cheferna och att Högsta domstolen inte beviljade prövningstillstånd?

– Det var synd att HD inte beviljade prövningstillstånd. Arbetsmiljöverket hade förväntat sig det. Nu står verket utan vägledning. Regelverket på det psykosociala området är inte tydligt. Det är svårt för en chef att veta vad som gäller till skillnad från i frågor om den fysiska arbetsmiljön. Krokommålet är en ögonöppnare. Min bok kan hjälpa till att det lever vidare.