Arbetsmiljö

Två dömda för prao-olycka

Den 13-årigen pojken på prao bröt armen i en pelarborrmaskin. Han hade varken fått introduktion eller handledare. Därför döms två chefer till dryga dagsböter för arbetsmiljöbrott.

Publicerad

Pojken, som gick i sexan, skulle under tre aprildagar 2005 ha praktisk arbetslivsorientering (prao). Men han och skolan hade svårt att hitta någon arbetsplats. Därför frågade hans far, som arbetade på Norrköpings Verkstads Tekniska AB, sin chef om pojken fick vara där. Chefen sa ja.

Första dagen hjälpte pojken en anställd att paketera. Andra dagen tog den uppgiften slut. Det gick han till sin far och berättade. En annan anställd föreslog då, att han kunde grada i en pelarborrmaskin. Pojken satte igång men skar sig på en metallbit. Han blev omplåstrad, fick ett par arbetshandskar och fortsatte att grada. Då fastnade hans behandskade hand i maskinen. Armen vreds runt och båda underarmsbenen bröts.

Företaget ägs till av två personer, VD och den andre produktionschef. Sinsemellan hade de muntligt fördelat arbetsmiljöuppgifterna så, att VDn svarar för det övergripande och produktionschefen för det praktiska.

Båda åtalades för arbetsmiljöbrott och fälldes i tingrätten. Och båda överklagade. Men förgäves; hovrätten fastställer tingsrättsdomen.

Inledningsvis höjer hovrätten ett varnande finger: ”Försiktighet bör iakttas hos arbetsgivare som tar emot praoelever, särskilt om det är fråga om arbetsplatser innefattande potentiellt farliga miljöer såsom verkstadsindustrier.”

Pojkens skola tog inte sitt ansvar. Allt lämnades till hans far och till företaget. Men det begränsar inte på något sätt arbetsgivarens ansvar.

Företaget hade en verksamhetshandbok. Men varken pojkens far eller hans två inblandade kollegor kände närmare till vad som stod i den. Därför visste de heller inte vad som gällde för prao eller minderåriga på arbetsplatsen.

Hovrätten noterar, ”att företagsledningen i stor utsträckning ansett det ankomma på företagets anställda att själva engagera sig i och informera sig om företagets rutiner i arbetsmiljöfrågor.”

Men den inställningen befriar inte arbetsgivaren från ansvar, inte minst därför att den kan få konsekvenser för andra än de anställda – i detta fall pojken.

Att generellt hänvisa till arbetsmiljöföreskrifter är inte lika med att uppfylla kravet på tillfredsställande rutiner. Och sådana saknades här för mottagande, introduktion och handledning av praoelever.

Domarna

14 juni 2007, Norrköpings tingsrätt, mål B 111-06.

3 oktober 2008, Göta hovrätt, mål B 1861-07.