Ovissheten värst när Malin MRSA-smittades

Hösten 2003 fick Malin lunginflammation. Av en tillfällighet kom man på att hon var bärare av den multiresistenta gula stafylokocken MRSA. Hon hade den i näsa och svalg, men hade själv aldrig märkt av bakterien. På de flesta ger sig MRSA aldrig till känna. Problemet med bakterien är att den är svår att bli av med eftersom den är resistent mot vanliga former av penicillin.

- Jag ringde genast till min chef och berättade. Infektionskliniken sade de att jag kunde fortsätta jobba.

Och så blev det: Malin fortsatte som sjuksköterska på den intensivvårdsavdelning där hon jobbat i fem år. Hon jobbade vidare ett helt år. Hösten 2004 blev hon dock avstängd med lön sedan en patient som blivit odlad visade sig vara bärare av samma MRSA som den Malin har. Det togs för givet att Malin var ”skyldig”.

- Men man stängde av mig utan att odla en enda av mina arbetskamrater. Patienten hade legat på avdelningen i ett halvår och det är 100 anställda.

På ett möte med cheferna, Vårdförbundet och någon från sjukhusets smittskyddsenhet, blev Malin jätteledsen.

- De ansåg att det skulle vara bättre om jag jobbade någon annanstans. Men jag har ju inte blivit sjuksköterska för att jobba med vad som helst. Jag älskade mitt jobb på intensiven.

Helt plötsligt fann Malin att hennes fyraåriga högskoleutbildning inte längre kunde utnyttjas fullt ut. Alla möjligheter till extraarbete för att dryga ut kassan tycktes stängda. Hon funderade på att börja plugga till lärare; arbetsgivaren sade inte rakt av nej till att betala.

Men det blev inte så. En tid sysslade Malin med intensivens administrativa arbetsuppgifter. Sedan dök det upp ett jobb inom öppenvården som arbetsgivaren uppmanade henne att söka. Men var det verkligen säkert att låta Malin jobba med patienter?

- Vem som avgör vilket slags sjukvårds- eller hälsovårdsjobb jag som MRSA-bärare kan ha är oklart. Att det inte är min patientansvariga läkare som tar beslutet vet jag. Kanske är det någon på smittskyddsenheten? Poängen är att jag inte fått veta.

Ovissheten är tärande, tycker Malin. Men enligt arbetsgivaren var det okej att hon tog det utannonserade jobbet i öppenvården.

I det här läget sökte och fick Malin ett helt annat jobb som skolsköterska.

- Jag ville ha ett jobb på egna meriter; inte med känslan att de var snälla mot mig. Men jag ville också slippa stigmatiseringen.

Vårdförbundet informerade henne om att hon inte var skyldig att berätta att hon var bärare av MRSA. För säkerhets skull frågade hon även sin patientansvariga läkare.

- Han sade att han ”trodde” att jag var tvungen att berätta för min nya arbetsgivare. ”Det säger inte mitt fackförbund”, svarade jag.

Läkaren replikerade då att detta tänkte han ta reda på.

- Tror du han har ringt? Detta var i september…

Malin är mycket missnöjd med läkarens beteende. Han har varken tagit sitt ansvar eller varit något stöd och Malins förtroende för honom är kört i botten. Genom rekommendationen som hennes gamla arbetsgivare gjorde till det jobb Malin aldrig tog, står det klart att hon får sätta nål och kateter. Men som skolsköterska lägger hon på sin höjd om sår. Då bär hon alltid handskar.

Vanliga penicilliner biter inte på MRSA, men det finns behandlingar som kan ge god effekt. Malin har varken erbjudits sådan behandling eller fått något strukturerat testprogram för att följa bakteriens utveckling. Det är inte omöjligt att kroppen läker ut smittan av sig självt. Men enda sättet att säkerställa detta så att en MRSA-bärare ska kunna ”klassas om” till smittfri är att följa ett i förväg bestämt testschema över några månader. I stället har Malin fått informationen att hon alltid kommer att betraktas som bärare.

Hon har inte erbjudits samtalsstöd trots att hon periodvis mått psykiskt dåligt av de begränsningar och den ovisshet som bärarskapet medför.

- Det känns som att min patientansvariga läkare inte bryr sig om mig. Sedan jag började på det här vikariatet hör ingen av sig. Det är nästan som att om de inte låtsas om något så finns inte problemet. Det är oroande.

Malin väntar på att det ska komma nationella regler kring sjukvårdspersonal med MRSA. Hennes bestämda intryck är att det finns fler rutiner för patienter än för personal.

Artikeln publicerades ursprungligen den 9 februari 2007 (Arbetarskydd 1/07).