Arbetsmiljö

Nya strategin ska förebygga fallolyckor

Ann-Beth Antonsson, forskare, IVL Svenska Miljöinstitutet.
”Det finns många som förklarar fall­olyckor med att det är stressigt, men verkligheten är mer komplex än så”, säger forskaren Ann-Beth Antonsson. Foto: Isabell Höjman/TT

ARBETSMILJÖ. Fallolyckor på samma nivå är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning på grund av arbetsskada inom vård och omsorg. Trots det saknas som regel förebyggande arbetsmiljöarbete på vårdarbetsplatser. Men en strategi är under arbete, och nästa år hoppas forskare vid Svenska Miljöinstitutet kunna testa den i vården.

Publicerad

En tredjedel av de arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro är fallolyckor. Störst är risken de tio sista åren i yrkeslivet, före pensioneringen. De flesta fallolyckorna, 60 procent, är fall på samma nivå. Det låter inte dramatiskt. Men även sådana arbetsskador kan bli allvarliga, med långa sjukskrivningar som följd. Kvinnor som arbetar inom vård och omsorg dominerar den statistiken.

Ann-Beth Antonsson, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, har undersökt anledningarna till fallolyckor inom vård och omsorg. Slutrapport kommer i sommar, men redan nu kan hon avliva en seg myt.

– Det finns många som förklarar olyckorna med att de beror på stress och arbetsbelastning. Det stämmer inte. Orsakerna till fall­olyckor är mycket mer komplexa än så. Stress är en acceptabel förklaring, den är lätt att förstå. Men om stress får vara en förklaringsmodell döljer det andra viktiga bidragande orsaker, vilka man då inte undersöker ordentligt, säger Ann-Beth Antonsson.

Se filmen på Facebook: Arbetarskydds reporter och judoexpert Elsa Frizell demonstrerar fallteknik.

Redan i inledningen av forskningsprojektet stod det klart att det finns stora brister i det förebyggande arbetet. Ann-Beth Antonsson och hennes forskarkolleger sökte efter goda exempel på arbetsplatser som arbetar förebyggande med fallolyckor inom vård och omsorg, men hade mycket svårt att hitta några.

– I kontakterna har företrädare för arbetsplatserna konstaterat att fallolyckor inte är en prioriterad fråga. Detta trots att de utgör en stor del av de godkända arbetsskadorna inom vården, och trots att de leder till längre sjukskrivningar än den genomsnittliga arbetsskadan.

Ann-Beth Antonsson konstaterar att man inom vården inte faller från höjder, här rör det sig om fall på samma nivå – man snubblar på något, har fotbeklädnader som inte är optimala, eller man halkar därför att det finns något blött på golvet. Fall till och från arbetet, så kallade färdolycksfall, finns inte med i underlaget. Omkring hälften av fallen har ändå berott på att man halkat utomhus, ofta på vintern. Det kan då vara frågan om att man är på väg att utföra vård i hemmet, exempelvis.

– Anledningen till att man inte i arbetsmiljöarbetet definierar fallolyckor som allvarliga arbetsplatsolyckor är troligen att man uppfattar dem som triviala. Man räknar med att falla ibland. De flesta som skadar sig är äldre kvinnor, vilket beror på att man lättare bryter sig med stigande ålder. Man skadar sig allvarligare och läkningen tar längre tid.

Forskarlaget har analyserat 150 anmälda arbetsskador på grund av fall, samt intervjuat 41 personer som fallit. Intervjuerna har gjorts med utgångspunkt från ett MTO-perspektiv, vilket innebär att faktorer som beror på människa, teknik och organisation undersöks. Projektet går nu in i en fas där lämpliga förebyggande åtgärder ska sorteras fram.

– Vi ska diskutera hur man kan få in risker för fallolyckor i det systematiska arbets­miljö­arbetet inom vård och omsorg. I dag är de i stort sett osynliga. Chefer får ingen support i att förebygga fallolyckor, och anställda får ingen information om vad de ska göra för att minska risken. Och skyddsombuden har inte prioriterat frågan.

Som Ann-Beth Antonsson ser det är det sannolikt svårt att skapa ett bra förebyggande arbete genom att bara fokusera på fallolyckor. Hon ser lösningen i att arbeta brett med säkerhet och då inkludera fallolyckor i säkerhetsarbetet. Det kan bland annat innebära att arbetet med personalens fallolyckor integreras med frågan om patientsäkerhet.

– Vad vi tror krävs för framgång är att det är praktiskt genomförbart och att vi kopplar det till patientsäkerheten. Det finns ett arbete mot fallolyckor men det är inriktat mot patienterna. Där bör skyddsombudet kunna kopplas in för att överföra tankarna till arbetsmiljön, konstaterar Ann-Beth Antonsson.

När forskningsprojektet nu går in i sin slutfas kan en detaljerad checklista bli en del i ett förslag till strategi för det förebyggande arbetet. Checklistan är tänkt att handla om åtgärder mot en mängd olika orsaker till fallolyckor, från att vätska på golvet omedelbart ska torkas upp till att vissa krav på fotbeklädnader ska vara uppfyllda vid hembesök hos patienter.

Ann-Beth Antonsson konstaterar att det är svårt att hantera fallolyckorna genom att göra riskbedömningar, eftersom fallolyckor inte upplevs som någon prioriterad arbetsmiljörisk.

– Vi kommer att använda oss av statistiken över fallolyckor för att öka motivationen att arbeta för att förebygga fallolyckor. Vi vill bland annat med en checklista också göra det lättare för arbetsplatserna att vidta de åtgärder som är viktigast för att förebygga fallolyckor.

Slutrapporten kommer i sommar. Under hösten lämnar Ann-Beth Antonsson in en ansökan om anslag till Afa Försäkring i syfte att testa den föreslagna strategin. Det kan tidigast ske med början i januari, förutsatt att ansökan beviljas.