Arbetsmiljö

Minskat förtroende för Arbetsmiljöverket

Ett två år gammalt beslut gör att antalet arbetsmiljöinspektörer fortsätter att minska i Sverige. På bilden inspekterar Arbetsmiljöverket byggnadsställningar i Linköping.
Färre kontrollerar säkerheten på svenska arbetsplatser (klicka för större grafik).

Regionala skyddsombud känner sig svikna av Arbetsmiljöverket. Att myndigheten ändrat inriktning märks tydligt, enligt flera LO-förbund. Verket har nu sammanställt kritiken i en rapport som överlämnats till regeringen.

Publicerad

Tidigare kunde de regionala skyddsombuden vända sig till myndigheten för att få råd. Detta stöd har till stor del försvunnit, skriver fackförbunden i Arbetsmiljöverkets årliga rapport till regeringen. Det är myndigheten själv som sammanställer synpunkterna.

Tema Arbetsmiljö sammanfattar fackförbundens missnöje i sitt senaste nyhetsbrev. En oroande utveckling, tycker förbund som Byggnads, Elektrikerna, Handels, Fastighets, IF Metall och Transport.

Tema Arbetsmiljö återger vad som står i rapporten: ”Inspektörerna är generellt svåra att nå och uppger allt oftare att de inte har tid med de regionala skyddsombuden, rapporterar Handels. Inspektörerna gör färre arbetsplatsbesök inom Handels område, och en vanlig uppfattning bland förbundets regionala skyddsombud är att man måste lägga en så kallad 6:6a för att de över huvud taget ska komma ut till arbetsplatser de inte själva planerat besöka”.

Under 2012 minskade förtroendet för Arbetsmiljöverket och tillsynsverksamheten. Det är LO-förbundens regionala skyddsombud som är besvikna på myndigheten. Allt fler av Arbetsmiljöverkets distrikt saknar specialiserade inspektörer inom till exempel bygg.

”Upphandlingsformer och krav på lönsamhet i kombination med underentreprenörer med små resurser flyttar ansvaret längre ut i kedjan till den nivån som har minst kunskap och resurser att skapa en säker arbetsplats”, påpekar Elektrikerna.

Flera förbund konstaterar också att det har blivit svårare att rekrytera lokala skyddsombud och att medlemmarna har blivit tystare. De vågar inte kritisera eller ta upp arbetsmiljöproblem av rädsla för att mista jobbet, skriver Tema Arbetsmiljö.

Statsbidraget räcker inte på långa vägar. Beloppet har inte ändrats sedan 2003, understryker fackförbunden i rapporten. Den regionala skyddsombudsverksamheten får 100 miljoner kronor årligen. Pengar som går till Arbetsmiljöverket som i sin tur får pytsa ut beloppet till LO, TCO och Saco, de centrala fackliga organisationerna. För LO täcker det bara drygt hälften av kostnaden. TCO-förbunden får drygt 70 procent finansierat av bidraget medan Saco nästan lyckas få det att gå runt.

Även detta framgår av rapporten som är en offentlig handling och går att beställa från Arbetsmiljöverket. Diarienummer: AG 2011/101662.

Regionala skyddsombud

Större företag har oftast en egen organisation med skyddsombud på olika nivåer som ser till arbetsmiljön är bra och att ingen skadar sig eller blir sjuk av jobbet.

Mindre företag har inte denna organisation. Här behövs regionala skyddsombud för att sprida kunskaper om arbetsmiljö och berätta vad lokala skyddsombud har rätt till enligt lag. Men också inspektörer som ser till att arbetsgivarna sköter sig. Det är inte de regionala skyddsombudens uppdrag.

Arbetsgivarna ansvarar för att arbetsmiljön är god. Arbetsmiljöverket kontrollerar så att arbetsgivarna sköter sig. Men det som har skett, enligt fackförbunden, är att de regionala skyddsombuden allt som oftast gör inspektörernas jobb. De får stötta och hjälpa människorna på småföretagen, något LO-facken hävdar är Arbetsmiljöverkets regeringsuppdrag.