”Man blir förvånad över hur vuxna beter sig”

Ulrich Stoetzer får ofta frågan varför han valde att forska, i stället för att bara behandla och hjälpa människor. Men för honom är det precis vad forskningen handlar om. Att hjälpa.

– För mig är det ett sätt att jobba förebyggande för människors psykiska hälsa. Det är min drivkraft.

Ulrich Stoetzer har själv aldrig blivit mobbad, men han har i perioder känt sig utanför. Dessutom vet han en hel del om gruppdynamik.

Han arbetade nämligen som teaterskådespelare innan han blev psykolog. I det arbetet var gruppen väldigt viktig.

– Det handlar mycket om att jobba bra ihop med andra.

Teater var länge hans stora passion i livet. Men konkurrensen var stenhård, och han insåg stegvis att det krävdes stor talang för att lyckas. En talang han inte var säker på att han hade.

Vid 30 års ålder bestämde han sig för att byta karriär. Han ville arbeta med människor, och psykologi verkade spännande. Men att bli akademiker var långt ifrån självklart. Hans pappa var gruvarbetare och hans mamma jobbade i perioder som hushållerska, men var till största delen hemmafru.

Själv var Ulrich Stoetzer ingen plugghäst, men han läste upp sina betyg på Komvux och kom in på psykologutbildningen vid första försöket.

Efter utbildningen började han arbeta på arbets- och miljömedicinska kliniken vid Stockholms läns landsting, och doktorerade senare på Karolinska institutet. Ämnet var bra och dåliga relationer på arbetsplatser. På den vägen är det.

När Ulrich Stoetzer började undersöka konflikter och mobbning i arbetslivet märkte han till sin förvåning att det fanns väldigt lite forskning på området. Det gör det fortfarande.

– Politiker och andra pratar ofta om att det är en viktig fråga som måste utredas. Men samtidigt är det väldigt svårt för oss som forskar om det att få anslag.

Det finns flera frågor inom området som Ulrich Stoetzer tycker behöver svar. Skiljer sig problemen åt mellan olika branscher och yrken? Eller mellan könen? Blir konflikter och utfrysning vanligare i arbetslivet under lågkonjunktur? Eller är det tvärtom, att personalen blir mer sammansvetsad i svåra tider? Hur påverkar nya anställningsformer som inhyrda och visstidsanställda relationerna på arbetsplatsen?

Vad som får oss som individer att mobba över huvud taget ser han däremot ingen mening med att studera.

– Om det är en medfödd vargflocksmentalitet som får oss att angripa den svagaste eller något vi lär oss är inte intressant. Det som är viktigt är hur vi förebygger det.

Mobbning på arbetsplatser handlar nämligen inte bara om mänskliga relationer och personkemi, visar Ulrich Stoetzers forskning. Arbetsmiljön har en avgörande betydelse.

I en undersökning studerade han relationer på flera arbetsplatser i olika branscher över en treårsperiod. Undersökningen visar att ju högre krav och arbetsbelastning som råder, desto större är risken för att konflikter och utfrysning uppstår.

– Alla som har barn vet hur otrevlig och orättvis man kan bli mot dem om man är stressad. Det gäller även i arbetslivet.

Utfrysningen kan i sin tur leda till depression, har han kunnat visa i en annan studie. Som mest ökar risken att bli deprimerad med 70 procent för någon som blir mobbad på jobbet.

En bra arbetsmiljö är med andra ord en förutsättning för att förebygga mobbning, och i förlängningen även sjukskrivingar. Men det är inte tillräckligt. Det krävs också en handlingsplan. Både för hur det förebyggande arbetet ska se ut och för hur företaget ska agera om någon blir utfryst.

Väldigt få arbetsplatser har en sådan handlingsplan i dag, trots att det enligt arbetsmiljölagen ska finnas.

– Jag får ofta frågan ”vad ska vi göra då, det är ju så svårt?”.

Men egentligen är det ganska enkelt, enligt Ulrich Stoetzer. Det handlar om att skapa en värdegrund, att ta fram riktlinjer för hur man vill att relationerna på arbetsplatsen ska fungera. Då har alla något att förhålla sig till och det blir tydligt vad som behövs göras.

– Men ibland kan jag tänka att det saknas vanligt hyfs och vett. Man blir förvånad över hur vuxna människor beter sig mot varandra.

Bara fantasin sätter gränser för vilka elakheter folk kan hitta på, berättar Ulrich Stoetzer. Han har sett arbetsplatser där kolleger dagligen kallar varandra jävla idiot och diverse könsord.

– Vi skulle aldrig säga sådant till folk på gatan, då riskerar vi att få en smäll. Men vi gör det på arbetsplatsen.

Inte sällan ifrågasätts också de som vågar ta upp problemet. Är det verkligen mobbning det handlar om? Är inte personen lite överkänslig, de menade ju inget illa? Eller Ulrich Stoetzers ”favorit”: Vi har en rå men hjärtlig jargong här.

– Om någon känner sig utsatt, då är den personen utsatt. Det är känslan som är facit. Och det är ytterst sällan det handlar om överkänslighet.

Tvärtom är det betydligt vanligare att de som känner sig utfrysta håller tyst, enligt Ulrich Stoetzer. Skammen får många att vända kritiken inåt, att tänka ”vad är det för fel på mig?”.

Ibland får han höra att det är den mobbades personlighet som är problemet. Att vissa människor alltid hamnar i konflikter.

– Då brukar jag svara att arbetsplatser består av människor, och människor har olika personligheter. Vi måste kunna hantera det.

Förra året åtalades två chefer i Krokoms kommun för vållande till annans död efter att en socialsekreterare som blivit mobbad tagit sitt liv. Enligt Ulrich Stoetzer är det ovanligt att det går så långt. Själv har han aldrig arbetat med något liknande fall.

– Men om man börjar må så dåligt är mitt råd: Sök hjälp hos din närmaste vårdcentral och lämna jobbet! Det är inte värt det.