Lärare som blundar för mobbning

ska undersökas

Det finns styrdokument och det finns metoder. Och för två år sedan skärptes lagen. Ändå kränker elever varandra framför ögonen på lärarna. Och även om det mesta sker ute på rasten eller i matsalen när inte lärarna ser, hur kommer det sig att de inte är där? Vilka förutsättningar har lärarna att hantera det här? Och kärnfrågan: Varför ingriper de inte? Vilka faktorer spelar in? Hélène Jenvén bubblar av frågor. Det gjorde hon säkerligen också då hon av lilla Töreboda kommun beviljades pengar till forskningen.

- De är väldigt aktiva när det gäller skolutvecklingsfrågor, ger Hélène Jenvén själv som förklaring.

Vid sidan av doktorandstudierna arbetar hon halvtid som resurslärare på högstadiet. Tidigare var hon förskollärare. Där gjorde hon vissa upptäckter.

- Vi hade en situation på vår avdelning med mycket konflikter och kränkningar mellan barnen. Jag och mina kollegor lyckades vända trenden genom att först dokumentera vad det var som hände mellan barnen och sedan utifrån det sätta upp tydliga regler.

Det personalen gjorde var att ändra sitt förhållningssätt. Det i sin tur minskade konflikterna och konkurrensen mellan barnen samtidigt som samspelet mellan dem ökade.

Resultatet var positivt och höll i sig.

Hur, mer konkret, gick ni tillväga?

- Bland annat bestämde vi oss för att alla skulle få vara med i den fria leken. Att det finns plats för alla är ett förhållningssätt som motverkar utanförskap. Tidigare hade flera barn varit utanför eller lekt på andras villkor. Några styrde alltså över de andra.

Hélène Jenvén fick barnen att förstå att var och en bestämmer över sig själv i leken, inte över någon annan. Hon ger ett exempel:

- Vill jag vara mamma i leken så får jag vara det även om det finns två mammor.

Hélène Jenvén vidareutbildade sig till lärare. Hon började jobba på högstadiet och såg precis samma sak här. Elever stod utanför gemenskapen. Rollerna var cementerade och grupptrycket ännu mycket starkare än på förskolan.

- Kamrattrycket väger många gånger tyngre än lärares ord. Det är svårt för oss lärare att få gehör för skolans normer och värderingar, ännu svårare än vad det är med små barn, säger Hélène Jenvén och fortsätter:

- Jag och mina kollegor jobbar förstås med värdegrundsfrågor varje dag. Som lärare har man ju ett dubbelt uppdrag, att undervisa och att fostra eller socialisera.

Varför har lärare då så svårt att få stopp på kränkningarna?

- Det är det jag undrar och hoppas få svar på genom forskningen. Vi har ju fått en skärpt lagstiftning som markerar att det som sker i skolorna inte är okej och att vi måste agera redan vi kränkningar, alltså innan det övergår till att bli mobbning.

Hélène Jenvén konstaterar att det uppenbarligen inte hänt så mycket trots att Skolverket utvecklat metoder och trots att skolorna i sina styrdokument kraftigt betonar vikten av att motverka alla former av kränkningar.

- Runt 100 000 elever mobbas i Sverige och barn- och elevombudsmannen får in 3 till 4 anmälningar varje vecka från föräldrar som tycker att det deras barn utsätts för i skolan är så allvarligt att de inte ser någon annan utväg.

Och din forskning, vad ska den leda till?

- Jag vill ha lärarnas bild av vad som sker. Jag kommer att intervjua lärare om vad de ser och inte ser, och vilka bedömningar de gör. Om till exempel en mattelärare ser att några elever är på en kille längst bak i klassrummet och fortsätter att lösa talet på tavlan så har ju han eller hon gjort ett val, säger Hélène Jenvén och förtydligar:

- Jag är intresserad av på vilka grunder lärare gör valet att inte ingripa.

Hélène Jenvén är doktorand vid Högskolan i Skövde.