”Lägre stressnivåer när ledningen lyssnar”

Första psykologjobbet i kriminalvården i Västra Götalandsregionen har präglat Annika Härenstams hela yrkesliv. Här finns en del av hennes hjärta kvar.

– Jag skulle jobba med arbetsmiljö­frågor på de här speciella och tuffa arbetsplatserna. Även vårdarna är inlåsta i denna väldigt ångestladdade miljö med sina många stökiga människor.

Hon mötte vårdare med stort engagemang. De ville hjälpa de intagna och hade massvis med idéer om vad som borde göras. Men blev sällan tillfrågade. I stället betraktades de ofta av den högsta ledningen som lata typer som ville sitta och jäsa i vaktrummen.

– Vårdarna var stressade, inte för att de hade för mycket att göra, utan för att de var vanmäktiga.

Annika Härenstam såg också skillnader i arbetsmiljön på olika anstalter. Bäst var det där kommunikationen mellan ledning och personal fungerade. Av en slump kunde hon få den insikten vetenskapligt belagd när Kriminalvårdsstyrelsen ville ha en undersökning om personalens arbetsmiljö och hälsa. Hon tackade ja till att göra den.

Undersökningen omfattade 67 anstalter. Hög andel narkotikamissbrukare bland de intagna var en av de negativa faktorerna för arbetsmiljön. Medan många olika sysselsättningar för de intagna påverkade arbetsmiljön positivt, där gick det att lösa konflikter med att flytta isär dem som ofta bråkade.

Men en annan faktor var den viktigaste.

– Där ledningen lyssnade och inte sopade problemen under mattan, hade personalen lägre stressnivåer och bättre arbetsmiljö.

Undersökningen blev Annika Härenstams doktors­avhandling och inledningen till ett mångårigt samarbete med stressforskaren Töres Theorell. På hennes nästa arbetsplats, arbetsmiljömedicin i Stockholms läns landsting, fick hon i uppdrag att undersöka arbetsmiljön för de landstingsanställda.

– Då fick jag ställa samma frågor till alla, från läkarna till städarna. Resultatet blev inte särskilt användbart.

En anledning enligt Annika Härenstam är att det kan vara andra faktorer än de klassiska kraven, kontroll och stöd, som har betydelse för olika yrkesgrupper.

– För att få veta vilka ämnen som orsakar hjärtinfarkt, lungcancer och andra sjukdomar behöver man isolera olika faktorer som kan påverka. Men att använda samma metod för psykosociala faktorer är helt åt skogen.

Annika Härenstam tror att en hel del av den psykiska ohälsan i dag bottnar i att arbetsplatser inte fungerar socialt, att de har för lite resurser och otydliga uppdrag. Cheferna har för många underställda och den ömsesidiga tilliten och respekten saknas. På arbetsplatser där det är högt i tak, där ledningen är lätt att nå, där det är tillåtet att vara kritisk, där ledningen och de anställda lyssnar på varandra – där frodas arbetsglädjen.

– Alla vill göra ett bra jobb. Det är mycket roligare att gå till jobbet när man är en kugge i något större. Som en del av en helhet orkar och kan man så mycket mer. Det är som att sjunga i kör.

Annika Härenstam har forskat merparten av sitt arbetsliv. Hon var en av forskarna på Arbetslivsinstitutet och sökte och fick professorstjänsten i arbetsorganisation som skulle ingå i institutets nya avdelning i Göteborg. Hon hann ha professorstjänsten i tre veckor, sedan lade regeringen ner institutet. Men knappt ett år senare blev hon i stället professor på institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Det är i Göteborg hon är född, hennes göteborgska är omisskännlig. Där växte hon upp med fyra syskon, en pappa som var egenföretagare och en mamma som förutom att ta hand om barnen också skötte ekonomin i pappans företag.

– Från uppväxten har jag med mig att det jag gör ska vara till nytta och glädje för andra.

Annika Härenstam kom tidigt i kontakt med kvinnors och mäns olika villkor i arbetslivet, bland annat genom ett så kallat brytprojekt inom kriminalvården. Det handlade om att försöka få in fler kvinnor på de mansdominerade arbetsplatserna.

Hon ledde senare Moa-projektet (Moderna arbets- och livsvillkor för kvinnor och män) under sina år på Arbets- och miljömedicin i Stockholm. Ett exempel från ett it-företag som ingick projektet visar på vikten av att gå djupare än att räkna hur många av de anställda som är kvinnor och män eller hur könsfördelningen ser ut i ledningsgruppen.

På it-företaget var alla konsulter och deras arbetsuppgifter var likartade. Men inte deras kunder. Kvinnornas kunder kom oftast från den offentliga sektorn, männens från industrin. Att införa ett informationssystem på ett sjukhus jämfört med att datorisera en process på en industri är två helt olika saker. Möjligheterna för de anställda att lära sig systemen skilde sig mycket åt liksom hur mycket tid konsulterna behövde använda. Därmed också konsulternas prestationsbaserade löner.

– Vilken sten jag än lyfter på så ser jag de här systematiska olikheterna. Mest handlar det om att mans- och kvinnodominerade verksamheter organiseras på olika sätt.

Olikheterna kan handla om allt från hur många underställda som cheferna har till hur stora tjänstebilarna är. Cheferna i de kvinnodominerade verksamheterna kan ha tre gånger så många underställda och de anställda där kör småbilar. Skillnaderna hör till det som forskningen ännu inte har kunnat förklara.

– Jag har hela min forskarkarriär ägnat mig åt att analysera arbetsmiljön för både chefer och deras personal utifrån respektive arbetsplats. Bara på det sättet går det att hitta riskfaktorerna och komma med förslag till lösningar. Bäst resultat blir det om forskningen görs av team med flera olika yrken.