”Har jag räddat en enda är det fantastiskt”

Det är dags för internutbildning för arbetsmiljöutvecklarna på Skogs- och lantarbetsgivareförbundet, SLA. Två av Dag Björkqvists kolleger är redan på plats på plan tre i Svenskt Näringslivs lokaler i centrala Stockholm. Den ene är specialist på CE-märkning, den andre på djurhantering. Dag Björkqvist är specialiserad på psykosocial arbetsmiljö.

– Står det så på vår hemsida? Det var väl ingen annan som ville ha det området, så då blev det jag, säger Dag Björkqvist på klingande gotländska och skrattar, något han gör ofta och gärna.

Han är förstås stolt över sin specialitet och säger att konflikthantering är svårt. Han har varit med om både lyckliga och olyckliga slut.

– Det händer att man måste gå skilda vägar. Ibland fungerar det bara inte, konstaterar Dag Björkqvist.

Fler kolleger anländer och konferensrummet fylls av dialekter från norr till söder. De åtta ses inte så ofta och de kramar om varandra. Flera av dem har jobbat ihop på Arbetsmiljöverket under många år. Dag Björkqvist berättar gärna om sina kolleger och är stolt över deras gemensamma yrkesval.

– Arbetsmiljön handlar ju om allt! Den påverkar hela livet. Om man inte trivs på jobbet blir även fritiden förfärlig, säger Dag Björkqvist när vi sätter oss lite avskilt för att prata.

– Människor som har det jobbigt på sin arbetsplats pratar om det hela tiden på sin fritid. Tänk vad mycket roligt de skulle kunna göra annars.

Dag Björkqvist började sin yrkesbana som arbetsledare inom lantbruket. Favoritämnet under utbildningen på lantbruksuniversitetet Alnarp hette arbetslära. Ett ämne som handlade om hur människor skulle må bra och jobba effektivt. Efter ett par år inom lantbrukssektorn blev Dag Björkqvist övertalad att söka ett jobb i Kalmar på det som då hette Yrkesinspektionen.

– Jag kom i jeep. Jag hade flanellskjorta, väst och boots, ungefär som i dag, och tittade på alla byråkrater. Första tanken var att det här går inte. Jag kände mig lite udda, men så tänkte jag att något kunde jag nog ändå bidra med. Min utgångspunkt var att få mer effektiva arbetsplatser. Jag tror att bra arbetsmiljö är det bästa för att få folk att jobba bättre.

Arbetet överträffade Dag Björkqvists förväntningar och i trettio år blev han kvar i arbets­miljöns tjänst inom myndighetssfären, de flesta som yrkesinspektör på Yrkesinspektionen.

– En guldklocka fick jag. Men vad ska jag ha den till? frågar sig Dag Björkqvist glatt och tittar ned på sina klocklösa handleder.

Han tycker att han fått annat som är viktigare.

– Om jag har åstadkommit så bra arbetsmiljö någonstans att jag har räddat en enda människa är det fantastiskt.

Under åren har Dag Björkqvist arbetat mycket med information om arbetsmiljölagen och de olika föreskrifterna. Han har jobbat med allt från broschyrer och utställningar till teater.

– Vi hade arbetsmiljöteater även i skogen. Vi ville pröva något nytt och ha lite interaktivitet. Det här var före internet och jag var länken mellan det som hände på scen och publiken.

Dag Björkqvist vill ogärna recensera sin senaste arbetsgivare, Arbetsmiljöverket, men har idéer om smartare sätt att arbeta för ökad säkerhet.

– Pendeln svänger för mycket. Ibland har fokus legat på inspektioner ute på arbetsplatser och ibland har information till arbetsgivare ansetts som viktigast. Bägge delar behövs.

Hans erfarenhet är att företagen lyssnar mer när man känner till deras verksamhet. Han anser därför att det behövs större kunskap om de branscher som inspekteras. Arbetsmiljöverket borde också arbeta mer förebyggande och även mer aktivt med marknadskontroll.

– Det får inte hända två dödsolyckor med samma typ av maskin. Tillverkarna har också ett ansvar.

När allvarliga olyckor sker borde myndig­heten passa på att snabbare informera och utbilda på det drabbade företaget och i den branschen, säger Dag Björkqvist.

– När det händer en kollega något eller sker ett tillbud med en maskin som man känner till så är företagen extra motiverade. Det gäller att ta vara på det.

Dag Björkqvist har fler tips för effektivare arbetsmiljöarbete, men han tycker att det räcker så.

För sex år sedan gick han i pension. Engagemanget för arbetsmiljöfrågor fanns kvar och han började direkt arbeta som arbetsmiljöutvecklare för SLA.

– Det handlar ofta om det systematiska arbetsmiljöarbetet. Företagen vet att det ska göras men inte hur det ska fungera rent praktiskt på arbetsplatsen, säger han.

Under hösten har han bland annat jobbat med utbildningar på jord- och skogsföretag och även ett byggföretag. Utbildningarna har handlat om varför det händer olyckor, hur stress påverkar, och att rutiner och ordning och reda kan förebygga. Han konstaterar att säkerhetsmedvetandet under åren har blivit bättre, men att bygg- och jordbrukssektorerna fortfarande toppar listan över olycksfall.

– Ibland ser statistiken bättre ut och man blir jätteglad. Sen kommer en storm eller ett år med dålig skörd, ekonomin går dåligt, företagaren blir stressad och tullar på gränserna och olyckan är framme igen.

Dag Björkqvist hjälpte nyligen till med stödjande samtal efter en traktorlycka på Gotland där en person avled.

Han berättar om bönder som säger att de gör jobbet själva, eftersom det är så farligt att ingen annan ska göra det, och som har fodernedkast i ladugården utan räcke eller skydd.

– Om man frågar om någon har ramlat ned så är det nästan alltid så. Vår uppgift är att få företagarna att förstå att de måste ha så säker arbetsmiljö att någon kan göra ett misstag utan att behöva bli skadad, invalidiserad eller riskera livet.

Dag Björkqvist låter nästan arg när han fortsätter:

– Det finns tyvärr en hel del machokultur kvar i flera branscher.

Dag Björkqvist får tillbaka sitt leende. Han tycker att Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter med fokus på den organisatoriska och sociala arbetsmiljön är bra. Men han tycker att något glöms bort.

– Det pratas sällan om anställdas ansvar.  Arbetsmiljö är faktiskt inte bara något för chefen. Hur beter vi oss mot våra kolleger?  Det måste alla tänka på, säger Dag Björkqvist och traskar bort mot sin kurs och sina egna kolleger.