Arbetsmiljö

Han sorterar potatis i dammet: Jag är lyckligt ovetande

Foto: Stefan Jerrevång

Halva skörden sorteras för hand. Uppemot 700 ton per år. <br/>– När jag snyter mig blir pappret ganska svart, säger Arne Yderfors som jobbar på Skedevi potatis i Borensberg.

Publicerad

Dammet ligger som ett mjukt puderfint sandtäcke över betonggolvet. Nu är det 14 dagar sedan någon städade. Arne Yderfors visar varför det är ett arbetsmoment som tar emot. Han vrider om nyckeln till städmaskinen och kör några varv i lokalen.

Dammet virvlar upp och lägger sig som en tjock dimma kring honom. Efter några minuter stänger han av maskinen och ställer undan den.

– Vi har tillgång till mask, men jag tycker inte om att jobba med den på.

Stora trälådor står staplade längs med väggarna. Rummet är mörkt och kyligt, här är bara tre grader varmt. En perfekt temperatur för potatis.

Med hjälp av en truck lyfter Arne Yderfors ner en låda och stjälper i silon.

Det arbetsmomentet är värst. Sandmolnet stiger upp mot taket och letar sig in i trucken.

– Vi brukar hälla på lite vatten på potatisen för att binda jorden. Problemet är att vattnet rinner rakt igenom lådan så golvet blir blött, säger Arne Yderfors.

Potatisen transporteras sedan från silon till ett rullband. Arne Yderfors klättrar uppför en smal trappa och ställer sig vid bandet och börjar sortera.

Halva, skadade och gröna potatisar ska bort.

– Jag har jobbat här i fem år nu. Förut var jag inom lantbruket. Om jag skulle ha något på lungorna så är jag lyckligt ovetande om det, säger han.

Det är bara han och ägaren som jobbar på gården.

Clas Pettersson tog över verksamheten efter sin pappa. Han har odlat och sorterat potatis i femton år och känner inga symptom.

Men han funderar på att investera i en tvätt.

– Arbetsmiljöverket var här för ett år sedan. De kollade maskiner och sånt, men mest pratade de om risken med kvartsdamm. Vi måste använda mask och städa lite oftare sa inspektören.