Han förde ut det svenska arbetarskyddet i världen

Sommaren 1961, Helsingfors. Det är stökigt i tv-studion. Innertaket ska rivas ut och elkablar hänger ned från taket. Gammal teknik ska ersättas med ny och modern sändningsutrustning. Det är tonåringen Jukka Takalas första sommarjobb, han arbetar i ett team med elektriker. Han klättrar tre meter upp på stegen för att kapa av några elkablar som löper längs med taket. Allt går bra med de två första kablarna. Tången biter i den tredje kabeln. I samma sekund slår elstöten – som en boxningshandske – rakt genom hans kropp. Han krampar, men han lyckas släppa tången. På något vis håller han sig kvar på stegen i stället för att falla till golvet.

Pappersarbetaren Esko Kulonens död blev vändpunkten för ett bättre arbetarskydd i Finland. Han var en av de många arbetare som dog i början av 1970-talet på pappersfabriken i Nokia i Finland. På fabriken tillverkades pappersomslag till apelsiner. Papperet impregnerades med difenyl. Om man länge utsätts för difenyl leder det till nedsatt lever- och nervfunktion och i slutändan till döden.

Pappersarbetarnas död skapade ett ramaskri och finländarna började kräva bättre arbetsmiljö.  Då jobbade Jukka Takala vid finska social- och hälsovårdsministeriet. Han började förbättra arbetarskyddet genom lagar. Förebilden var Sverige som redan 1949 fått en ny arbetarskyddslag som krävde till exempel skyddsombud på arbetsplatserna. Samtidigt inrättades en ny övervakande myndighet, Arbetarskyddsstyrelsen. Jukka Takala kopierade mer eller mindre rakt av den svenska modellen och införde den i Finland.

– Om det går att göra i Finland, så varför skulle det inte gå i andra länder, tänkte jag då, säger han.

Och så började han göra det. Han sökte jobb vid internationella arbetsorganisationen ILO i Nairobi i Kenya, sedan i Bangkok i Thailand, i Genève i Schweiz.

Oktober 2017, Stockholm. Det är 56 år sedan olyckan, som blev början på ett livslångt engagemang för arbetarnas säkerhet. I dag är Jukka Takala president för internationella arbetsmiljökommissionen ICOH och seniorkonsult för Workplace Safety and Health Institute i Singapore.

Han flyttade till Singapore efter att ha avslutat sitt fem år långa mandat vid Europeiska arbetsmiljöbyrån i Bilbao i Spanien, och byggde upp motsvarig­heten till det nedlagda Arbetslivsinstitutet. Men i december går flyttlasset tillbaka till Finland.

– Efter sex år behöver de mig inte längre i Singapore, säger Jukka Takala utan antydan till vemod.

Han har gjort det gång på gång under sin karriär. Han kommer till ett nytt land, och bygger upp strukturer för arbetsmiljöarbetet. Efter några år drar han vidare till nästa land, och gör samma sak där. Men Singapore lär bli det sista, för nu ska han gå i pension. Han fyller 71 år när Arbetarskydd träffar honom.

Hotellets lounge i centrala Stockholm är som hans andra hem. Han har reskläderna på sig, mörkblå sammetskavaj och ljusblå kragskjorta. I kväll bär det av tillbaka till Singapore. Under sin långa karriär som tagit honom till så gott som varje land på jorden har han hunnit se otaliga hotellounger.

Nu besöker han Sverige tillsammans med en delegation från arbetsmarknadsdepartementet i Singapore som bekantar sig med det finska och svenska arbetarskyddet.

Jukka Takala citerar Sveriges gamla landskapslagar:

– Land skall med lag byggas. Detsamma gäller arbetarskyddet.

I över 50 länders arbetarskyddslagstiftning har han satt sitt avtryck. När han jobbade för Internationella arbetsorganisationen ILO var han till exempel med om att ta fram konvention 187, ett ramverk för att främja arbetsmiljö. Det tog fem år innan den var färdig, och 50 länder har ratificerat den.

– Jag är stolt över att ha ett sådant inflytande i världen.

I över 20 år var han också en del av det enorma maskineri som tog fram de internationella reglerna för kemikaliemärkningen, som numer används världen över.

Framför honom ligger ett nummer av Arbetarskydd. Han tar tag i den och börjar bläddra.

– Nå, just det här, utbrister han och pekar på en artikel om en sanerare av oljefat som blivit lösningsmedelsskadad och kämpat för sin rätt till livränta.

Oljefaten på bilden är kemikaliemärkta.

George HW Bush, Bill Clinton och furst Rainier av Monaco är bara några av alla de makthavare han fått möta i det internationella arbetet med arbetarskyddsfrågorna.

Men det kommer med en baksida:

– Jag blir så hemskt långt borta från den vanliga arbetsplatsen. Det är viktigt att se och tala med arbetarna.

Här i Stockholm besökte han ett byggföretag.

Det är oftast på just på arbetsplatserna han ser ljusglimtarna, som betyder mycket för honom, när det fungerar precis som det är tänkt.

– Det är viktigt att se att det också händer någonting på dem.

December, 2017. Efter mer än 40 år ut i världen återvänder Jukka Takala till finska Tammerfors, staden som blev startskottet för hans internationella karriär. När han och hans fru flyttar tillbaka till Finland kommer de närmare både barnen, som bor i Finland och Storbritannien, och de sex barnbarnen. Han tänker sig att det ska bli lite tid för att fixa lite på huset, som ligger alldeles invid en sjö, som sig bör i de tusen sjöarnas land.

Mycket har hunnit hända sedan han sist bodde i Finland. Arbetsmiljön har tagit stormsteg framåt i många länder. Men jobbet tar inte slut, vare sig för hans del eller i världen.

– Jag pensioneras från olika organisationer, men aldrig från arbetsmiljöfrågor.

Jukka Takala fortsätter som president för Internationella arbetsmiljökommissionen, ett oavlönat uppdrag som motsvarar ett halvtidsjobb.

I synnerhet de fattigaste länderna behöver både pengar och expertis för att kunna förbättra arbetsmiljön. Det är det han fokuserar på nu.

– Vi kan inte säga att ni måste göra det här och det här, utan vi måste fråga vad som passar dem, säger han.

Födelsedagen, ja. Den firar Jukka Takala som han så ofta brukar: med att jobba vid datorn, långt från nära och kära. När han sitter på Arlanda och väntar på att flyget till Singapore ska avgå, ringer barnbarnen på Skype.

– Paljon onnea vaan, paljon onnea vaan… ”Happy birthday to you, happy birthday to you”, sjunger de glatt.