”Elektriker måste börja  rapportera varje stöt”

Rickard Lindberg drar snabbt fram en bunt böcker och broschyrer ur sin rödsvarta ryggsäck som han ställt på stolen intill sig på lunchrestaurangen. Syn och belysning, Elsäkerhet i företaget och Vägledning vid elolycka. Mycket av materialet har han tagit fram tillsammans med Elektrikerförbundet. 

– Vi är båda överens om att arbetsmiljö är viktigt och vi har ett bra samarbete, säger han medan han smakar på laxen på tallriken framför sig.

Rickard Lindberg har ett fulltecknat mötesschema. Själv skulle han hellre åka på fler arbetsplatsbesök än sitta i så många möten. Den gamla arbetsmiljöinspektörsådran vill nog ut och spana, säger han skämtsamt.

Innan han började som hälsa och säkerhetsansvarig på arbetsgivarorganisationen EIO, numera Installatörsföretagen, arbetade han tio år som yrkesinspektör vid Arbetsmiljöverket och innan dess fjorton år som driftingenjör inom industrin.

Till en början kändes det ovant att gå från industrin till att arbeta på en myndighet som Arbetsmiljöverket. Det fanns tillfällen när han undrade hur han skulle överleva tillvaron där. Det var så otroligt många dokument och saker han behövde känna till. Och arbetet spände över så många branscher.

– Men det triggade mig att utvecklas och att lära mig saker. Jag tog verkligen min roll på stort allvar. Företagen jag gjorde besök hos skulle verkligen få klara besked. Det var viktigt för mig eftersom myndigheter ibland anklagas för att vara otydliga.

Arbetsdagarna på verket fylldes av utredningsarbeten efter olyckor.

Rickard Lindberg utredde allt från förlust av kroppsdel till dödsfall. Skolor och energibranschen blev hans stora ansvarsområden. För åtta år sedan var det dags att gå vidare till EIO, numera Installatörsföretagen

Där arbetar han mestadels med rådgivning i arbetsmiljöfrågor.

Han svarar på alla frågor som rör arbetsmiljö från företagen och de regionala företagsrådgivarna. Målet med hans rådgivning är att företagen själva ska komma fram till vad de behöver göra för att förbättra arbetsmiljön. Och Rickard Lindberg ger sig inte förrän det sker.

– Många företag har frågor om riskanalyser. Hur de ska göras, vad de bör innehålla och om det som står i deras analyser räcker. Så fort det blir sanktionsåtgärder brukar det också bli fler frågor till mig. Arbetsgivarna får också rådgivning om vilka kurser som kan vara bra att tillhandahålla för de anställda. Även där försöker Rickard Lindberg få dem att själva komma fram till svaren.

– Vi tittar tillsammans på hur företagens kompetensutveckling sett ut genom åren och resonerar kring det. Annars blir det lätt att de nöjer sig med att bara göra det de är skyldiga till enligt lagar och föreskrifter.

Rickard Lindberg tycker att han har väldigt stor nytta av sin bakgrund på Arbetsmiljöverket i sin nya roll.

– Det tror jag gäller för de flesta som byter sida eller byter roller på olika sätt. Man får större respekt för motpartens åsikter, säger han.

Han pratar snabbt och entusiastiskt. Så mycket att vi helt glömmer bort salladsbuffén på lunchrestaurangen. Arbetsmiljöfrågorna upptar hans tankar nästan dygnet runt. Inte ens när han är ledig och har semester kopplar han bort dem.

– Jag brukar skoja och säga att min egen arbetsskada syns på mina semesterbilder: Jag har tagit många skumma bilder på arbetsställningar genom åren.

På fritiden kör han motorcykel och lagar mycket mat.

Receptet för att förändra en arbetskultur och öka säkerheten är att ändra på attityderna och bygga upp en säkerhetskultur från grunden. Det är det allt hans arbete går ut på.

Rickard Lindberg lägger fram en servett på bordet och börjar med en blå kulspetspenna rita en figur. I en av rutorna skriver han ”skydd”. I rutorna längre ner på trappstegen skriver han in ”instruktioner”, ”policys” och längst ner ”beteende/attityder”.

Det är vanligt att företagen fastnar vid rutan ”skydd” efter en incident och börjar fundera på om säkerhetsutrustningen behöver kompletteras, i stället för att gå vidare och titta på beteendet och attityderna som verkligen kan förbättra säkerheten, anser Rickard Lindberg.

Till exempel vill han att elföretagen börjar fundera över användningen av knivar och stegar. Knivar för att de ses som ett universalverktyg som man kan ha till allt från att röra i kaffekoppen och rensa avloppet till att kapa en kabel. Här behövs fler och bättre alternativa verktyg, fastslår Rickard Lindberg.

Sedan vill han minska användandet av stegar. Det är alldeles för lätt att bara gå och hämta stegen i stället för att bygga upp en säker ställning eller ta dit en saxlift för att kunna ta sig upp till taket, menar han.

– Man är så inställd på att komma dit upp att man helt glömmer bort att jobba säkert. Men en olycka kan komma så fort. Om du minskar användandet av stegar och ersätter dem med annat kan riskbilden ändras och tid sparas. Där har vi det där med beteendet igen, säger han.

Rickard Lindberg vill också slå hål på myten om att man som elektriker får räkna med att få stötar för att det ingår i jobbet. Många elektriker väljer att inte rapportera sådana incidenter.

– Nej, det ingår inte i jobbet att få en dagsedel av el. Det enda som gäller är att rapportera. Det ska vara tillåtet att rapportera allt som händer.

Rickard Lindberg reser sig upp. Lunchen är uppäten. Klockan har slagit halv två. Nu väntar fler möten och telefonsamtal på kontoret. Och kanske en och annan expertfråga från Arbetarskydds läsare.