Den döde arbetaren hålls okänd och oräknad

De kom från Belgien med en pontonkran som skulle användas vi brobygget över Sundsvallsfjärden. Färdigmonterad skulle kranen mäta 55 meter i höjd och den skulle användas för att lyfta de större brospannen på plats. De fem belgarna höll på med monteringen den 23 maj 2013 när olyckan inträffade. Den gigantiska stålkonstruktionen kollapsade när den nått cirka 20 meter upp. 33-åringen dog direkt, en 30-åring skadades svårt och de övriga tre lindrigt.

”På platsen ligger mängder av förvridet stål. Krafterna måste ha varit enorma och personerna som jobbade på platsen var chanslösa när konstruktionen gav vika.”

Det skrev en reporter i Sundsvalls Tidning samma dag. Samma dag var också Arbetsmiljöverket på plats med två inspektörer.

De fotograferade det belgiska företaget Sarens havererade anordning och skrev i protokollet att företaget jobbar med tunga lyft över hela världen. Sarens NV var underentreprenör till Max Bögl som är ett av de bolag som ingår i det handelsbolag som bygger bron över fjärden.

Går Arbetsmiljöverkets utredning till på annat sätt när arbetsgivaren är ett utländskt företag? Nej, juristen Karin Dernebo på Arbetsmiljöverkets kontor i Härnösand försäkrar att reglerna tillämpas på samma sätt som om det hade varit ett svenskt företag.

– Eftersom det belgiska företaget verkar i Sverige gäller arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

Reglerna bör inte heller komma som en överraskning för det belgiska företaget, anser hon. Många av dem grundar sig på EU-direktiv.

Om Arbetsmiljöverket kommer fram till att arbetsgivaren brustit skickas en begäran om åtalsprövning till åklagaren. I det här fallet har en sådan nyligen lämnats till åklagaren. Efter nära elva månaders utredning anser Arbetsmiljöverket att det finns skäl för åklagaren att utreda om arbetsgivaren Sarens NV gjort sig skyldig till brott mot arbetsmiljölagen eller dess föreskrifter.

– Vi utreder med syftet att det här inte ska hända igen. Vi vill förebygga för framtiden. Vi går inte in och straffar, det är inte vår roll, säger Karin Dernebo.

Men Arbetarskydd får inte se själva begäran; om den utlämnas skulle förundersökningen försvåras eller skadas. Förundersökningssekretess råder.

Polisanmälan som upprättades i samband med olyckan gäller arbetsmiljöbrott, vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Den svårast skadade har inte kunnat höras än. Han vårdades först på intensivvårdsavdelningen i Umeå för skall- och bröstskador, men fördes till Belgien när hans skador inte längre var livshotande.

För polisen är det lite krångligare att utreda en sådan här arbetsplatsolycka än om företaget varit svenskt. Det krävs rättshjälp från Interpol för att hålla förhör i Belgien. Förhör med hjälp av tolk har hållits i Sverige med de lindrigt skadade arbetarna, en representant för företaget och med vittnen, säger polisens utredare Sara Stavert.

– Nästa steg är att jag och en kollega ska hålla förhör med den svårast skadade och med personer från företaget i Belgien.

Förundersökningsledare är Christer Jarlås, på åklagarmyndigheten i Östersund. Han har tidigare varit med om att hemlandet vill ta över en sådan här utredning. Därför har han skrivit till Belgiens motsvarighet till Arbetsmiljöverket och frågat om de vill ta över. Utländska medborgare kan dömas i sitt hemland för brott som begåtts i Sverige beroende på vad lagen i det landet säger. Det gäller alla brott, inte bara arbetsmiljöbrott.

– Man kan inte dömas i både Sverige och Belgien för samma brott.

Han har inte fått något svar från den belgiska myndigheten.

Vem var den unge belgaren som dog på jobbet i Sverige? Trots många försök för att få veta hans namn och vem han var, förblir han anonym i den här artikeln. Kanske hade han barn som blev faderlösa. Helt säkert hade han nära och kära kring sig som nu sörjer och förbannar att han åkte iväg för att göra det där jobbet utomlands.

Inte heller finns den döde med i Arbetsmiljöverkets register över utländska arbetare som utstationeras hit. Det registret infördes i juli 2013, en månad efter dödsolyckan.

Skulle han ha avrapporterats från det registret om han hade funnits med?

– Ja, det skulle i så fall hans arbetsgivare ha gjort, säger Heidi Wiik, ansvarig jurist hos Arbetsmiljöverket.

Att han dog på ett jobb i Sverige är noterat i Arbetsmiljöverkets statistik, men inte i den officiella. Belgarens död särredovisas, säger Kjell Blom som har hand om Arbetsmiljöverkets statistik. Och de skadade finns inte med i den svenska arbetsskadestatistiken, trots att de skadades på jobb i Sverige. Allvarliga tillbud ska visserligen anmälas till Arbetsmiljöverket enligt paragraf 2 i arbetsmiljöförordningen. Men det gäller själva händelsen och den rapporten kan innehålla flera skadade.

Inte ens den svårast skadade belgaren redovisas i statistiken. Arbetsskadestatistiken bygger på att arbetsskador anmäls till den svenska Försäkringskassan.

Det här vill Vänsterpartiet ändra på. I en motion till riksdagen föreslog partiet att alla olyckor ska registreras, även de som gäller utländsk arbetskraft.

– Detta är viktigt för att vi ska kunna få bättre och mer tillförlitlig statistik om situationen på den svenska arbetsmarknaden, då vi vet att många som jobbar i företag kommer från andra länder och inte finns i det svenska försäkringssystemet. Självklart är de ändå en del av den svenska arbetsmarknaden när de jobbar här, sa Ali Esbati (V) i riksdagsdebatten i mars i år.

Riksdagen beslutade att ge regeringen i uppdrag att ta initiativ till ett sådant register.

Men regeringen lär inte skynda sig att följa riksdagsbeslutet. Alliansen är emot idén på grund av risk för dubbelregistrering, Arbetsmiljöverkets arbetsbelastning och den fria rörligheten inom EU.

Hur är det med efterlevandeskydd och får de skadade belgarna någon ersättning för sjukdom, arbetsskada och rehabilitering?

Utstationerade tillhör sitt lands socialförsäkring, men de kan få del av de svenska kollektivavtalade försäkringarna, som arbetsskadeförsäkringen TFA och tjänstegruppförsäkringen Liv. Fast bara om deras arbetsgivare, det utländska företaget, gått med i ett svenskt arbetsgivarförbund eller har tecknat hängavtal med facket.

Men – det visar sig att det belgiska företaget Sarens varken har tecknat hängavtal eller är medlem i Sveriges Byggindustrier. De fem belgarna omfattas inte av byggavtalets avtalsförsäkringar.

För att få reda på vilka försäkringar de skadade kan få del av i Belgien hänvisar belgiska ambassaden till företaget. På företagets huvudkontor i Wolvertem norr om Bryssel svarar en av ägarna, Hendrik Sarens, i telefonen:

– Allt sådant ordnas via belgisk lag.

Enligt Utrikespolitiska institutet ingår försäkring vid arbetsolycksfall liksom sjukförsäkring i ett omfattande socialförsäkringssystem i Belgien. Arbetsgivarna finansierar hälften, staten en fjärdedel och de anställda själva den resterande fjärdedelen.

På Arbetarskydds fråga om hur det går med rehabiliteringen med den svårast skadade, svarar Hendrik Sarens:

– Han kommer att komma tillbaka till arbetet, men inte än.