”Belöningen är att jag får göra något bra”

2018-04-06 00:00 Marika Sivertsson  

ELDSJÄLEN. Carina Thuressons är skyddsombud sedan 40 år tillbaka. När LO-distriktet förra året gav henne utmärkelsen Årets skyddsombud för engagerade insatser i Saltå By blev hon överraskad. Själv tycker hon helt enkelt att hon har gjort vad hon ska.

Kanske arbetsskadan i nacken har haft be­tydelse för det envetna engagemanget i förebyggande arbete. Eller så kan det vara glädjen i att se hur respekten för skyddsombudens insatser ökat med åren. Vilket som: det är en uppgift hon inte släpper i första taget.

– Belöningen är att jag får göra något gott och bra. Ingen vill att människor ska skadas på arbetsplatsen, och om jag fäster uppmärksam­heten på något som man inte har tänkt på tidigare har jag bidragit. Vi har tagit ett steg framåt.

Och förutsättningarna har bara blivit bättre. Som tjugoåring började Carina Thuresson arbeta i hemtjänsten i Järna. Året var 1978, hon blev snart varse varför skyddsombudens kamp för hjälpmedel och färre tunga lyft var viktigt för henne i det dagliga arbetet.

– Vi fick bära ganska tungt. Då fanns mer personal, vi kunde vara två vid lyft men hjälpmedel var sällsynt, konstaterar hon.

Många hem var fyllda av stora, tunga mattor. De skulle ut till mattställningen, piskas och vädras och sen in igen. I ett stort hus kunde det bli mer än tio mattor att piska och kånka. Det skulle visa sig bli en stor utmaning för det då nyblivna skyddsombudet Carina Thuresson.

– Vi var bara två skyddsombud i hemtjänsten. Vi slet hårt för att få ett stopp på bärandet av de tunga mattorna. Men många fortsatte släpa de där mattorna ändå, för det hade man alltid gjort. Det hade också betydelse att kontakten med vårdtagarna var en annan. Vi fick en nära kontakt med dem och många uppfattade oss som vänner.

Om det fanns något ont i en tid där hemtjänsten kunde sitta och fika med sina vårdtagare, och när de alltid kom till samma personer, så var det att relationen krävde sitt. Inte ville man ju säga nej till sysslor som annars ingen skulle göra. Inte till en vän.

– Skyddsombuden i hemtjänsten hade heller inte samma respekt med sig då som i dag. Gränsen för vad vi kunde göra utan att skadas hade precis börjat ta form. Många blev utslitna i jobbet. Jag själv har alltid varit väldigt aktiv fysiskt, jag har klarat mig relativt bra tack vare det. Men innan det blev vanligare med hjälpmedel hann jag ändå skada nacken. Jag var 29 år då.

På frågan om varför hon blev skyddsombud vid inträdet i arbetslivet svarar Carina Thuresson kort och gott att det låg för henne.

– Jag tyckte om det. Jag tycker om att vara drivande, det gör jag fortfarande. Och jag minns att jag hade ett bra samarbete med enhetschefen. Vi hade inte så mycket kunskap då som i dag, men det fanns en stor nyfikenhet på hur vi kunde underlätta arbetet med hjälpmedel och hur vi kunde ha en beredskap med schemat så att inte medarbetare förlyfte sig när de var ensamma hos en vårdtagare.

Till Saltå by kom Carina Thuresson år 2000, efter 22 år i hemtjänsten. Hon har bott i Järna i hela sitt liv, med undantag från en utflykt till Södertälje som var så kort att flyttlådorna i det närmaste förblev ouppackade.

– Jag fick panik. Jag kunde inte se mig själv gå där i stan. Hur skulle jag komma till skogen? Skogen och naturen är livsviktiga för mig. Jag saknade det så mycket.

Så hon vände hem till Järna igen.

Saltå By är en förening med LSS-verksamheter för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Här finns omkring 150 anställda. Carina Thuresson är arbetsledare i den dagliga verksamheten, och blev omedelbart huvudskyddsombud. I övrigt var det svårt att täcka upp med skyddsombud på de olika arbetsställena.

– Regelverket har utvecklats de senaste åren, och numera vill Kommunal i avtalen med föreningar som vår att det finns skyddsombud på varje arbetsområde som är fackligt anslutet. Eftersom vi har både verkstäder och boendehus, djurhållning och skola behöver det vara många som kliver fram och tar på sig uppgiften. Det var bara att börja jobba på det, konstaterar hon.

Carina Thuresson bestämde sig för att själv göra de fysiska skyddsronderna på arbetsområdena, ett efter ett. Det tog tid. Det finns sju boenden att besöka, plus verkstäderna – textil, smide, keramik, musik och träslöjd. Sedan finns särgymnasiet och den dagliga verksamheten för vuxna. Där finns också en cafédel och det finns djurhållning med åsnor, grisar, lamm och getter.

– Jag fick fin kontakt när jag gick runt. Då kunde jag förklara hur vi gick tillväga med skyddsronderna och kunde prata lite mer om varför det är viktigt att ha skyddsombud på sitt arbetsområde. Jag är väldigt glad att så många var intresserade, och särskilt för att flera av dem som ville bli skyddsombud var lite yngre.

Det kommer att dröja innan alla de nya skyddsombuden har tagit sig igenom den grundläggande utbildningen. Hittills har två personer hunnit med de sex delkurser som ingår, övriga är halvvägs igenom eller köar fortfarande för att få gå kurs.

– Det är mycket som måste stämma också när någon har fått plats på en kurs. Det går inte att bara sätta in vem som helst som vikarie i vår verksamhet. Den som fyller upp en lucka behöver ha kännedom om de personer som hen ska arbeta med.

De skyddsfrågor som kan bli aktuella i Saltå By har främst att göra med de aspekterna av verksamheten: att målgruppen behöver stor förutsägbarhet och väl förberedd kommunikation.

– Det jobbar vi med hela tiden. Vi har också haft kurser i hur man förebygger att aggressivitet uppstår, och hur man avvärjer upprörda situationer. Skulle behov uppstå så gör vi det igen, konstaterar Carina Turesson.

En del i uppgiften som huvudskyddsombud är att se till så att skyddsombud finns på arbetsområdena, men hon är noga med att poängtera att hon inte pressar någon att bli skyddsombud. Hon anser att uppgiften är för viktig för att en medarbetare motvilligt ska gå med på att ta sig an den.

– Det finns förväntningar på skyddsombuden och jag tror att man måste tycka att det är intressant om man ska kunna leva upp till det, och ha en vilja att bidra.

I nästa andetag påpekar hon att den småskaliga verksamheten och betoningen på gemenskap mellan alla olika verksamheter inom Saltå By innebär att den psykosociala arbetsmiljön är mycket bra, liksom samarbetet med ledningen. Att någon skulle behöva ta strid för säkerheten i arbetet ser hon inte framför sig.

– Det blir en speciell atmosfär i en liten förening som vår. Men man måste ändå arbeta för att inte hamna där, på kollisionskurs. Och det gör vi helt enkelt genom att bygga upp ett bra arbetsmiljöarbete och en bra samverkan.

Carina Thuresson

Ålder: 60 år.

Bor: I Järna.

Familj: Två vuxna barn.

Yrke: Arbetsledare i Ängs­ateljén, jobbar bland annat med vävning.

Hobbies: Linedance sedan tio år tillbaka, promenerar, tränar spinning, har tidigare varit instruktör. Målar akvarell.

Tänker ofta på: ”Jag undrar hur det kommer att se ut i världen, för våra barns skull. De som kommer efter oss.”

Marika Sivertsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen

Kampen

Arbetsmiljö