Arbetsskadeförsäkringar

Frågetecken om kvinnorna och arbetsskadorna

Försäkringskassan kommer att granska arbetsskadeförsäkringen i ett särskilt projekt. Fortfarande kan myndigheten inte säkert säga att reformen 2002 gav belastningsskadade kvinnor en förbättrad chans.

Publicerad

För snart åtta år sedan ändrade riksdagen bevisregeln för vad som ska betraktas som en arbetsskada. Lagstiftaren ville vidga nålsögat så att fler skulle få sina skador erkända av Försäkringskassan. I synnerhet ville man att fler belastningsskadade kvinnor skulle få skadan godkänd.

Försäkringskassan återrapporterade till regeringen 2008. Det var goda nyheter. Uppmjukningen hade gynnat kvinnor med belastningsdiagnoser allra mest. Nu är det inte så säkert längre.

- Vi såg en ökning, men det visade sig vara lite tidigt. Det är fortfarande inte tillräckligt många som hunnit få en varaktig nedsättning, säger Monica Svanholm på Försäkringskassans huvudkontor.

En förutsättning för livränta är att arbetsskadan medför en varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Med ”varaktigt” menas minst ett år. Oftast medför skadan till att börja med kortare sjukskrivningsperioder som sedan blir längre och längre.

- Det tar därför ett antal år innan det uppstår ett ersättningsanspråk om livränta, säger Monica Svanholm.

Eftersläpningarna gör att Försäkringskassan dras med ett för litet underlag. Statistiska slutsatser är svåra att dra, trots att reformen är åtta år gammal. Dessutom har myndigheten blandat ihop beslut från olika perioder. Tre bevisregler gäller nämligen parallellt.

- Vi har blandat ihop två bevisregler med varandra. Därför gör vi en nu en större studie av arbetsskadeförsäkringen så att vi kan se vad lagändringen 2002 har haft för effekt, säger Monica Svanholm.