Arbetsmiljöbrott

Kalkugnsolyckan: Då startar rättegången

Gustaf Seppelin Solli brännskadades svårt vid olyckan. Grafiken visar var han, Johan Löfroths och deras kollega stod när kalkugnen fylldes av frätande rök. Johan Löfroth avled av skadorna. Illustration: Jonas Askergren

Drygt fem år efter den svåra kalkugnsolyckan på SSAB:s område i Luleå startar rättegången mot Nordkalk. En man avled och flera skadades.

Publicerad

– Förhandlingsdagar i Nordkalksärendet blir 25–27 januari, 31 januari–2 februari och 6–8 februari i Luleå, uppger åklagare Stig Andersson för Dagens Arbete.

Platschefen på Nordkalk vållade Johan Löfroths död och de andra inhyrdas skador, anser arbetsmiljöåklagare Stig Andersson.

– Brottet är grovt. Efter den första olyckan samma dag borde riskerna ha bedömts på nytt, sa han tidigare i år till Lag & Avtal.

Åklagaren kräver också att Nordkalk ska betala 3 500 000 kronor i företagsbot.

Den första olyckan i kalkugnen inträffade vid halv fem-tiden den 1 november 2011. Kalkugnen hade stoppats dagen innan för att det skulle vara möjligt att reparera ugnens murade hölje. En inhyrd arbetstagare skulle spola bort kalk i ett av schakten med vatten när han träffades i ansiktet av utströmmande vattenånga blandad med kalk.

Efter olyckan hölls ett skyddsmöte, men riskerna med det fortsatta arbetet i ugnen bedömdes inte tillräckligt av vare sig Nordkalk eller någon annan, hävdar åklagaren. Det enda de som skulle fortsätta att spruta vatten fick veta var att de skulle använda de skyddskläder som Nordkalk hade lånat under dagen.

– Nordkalk borde ha sett till att en ny och bättre riskbedömning gjordes, säger åklagare Stig Andersson.

Nästa olycka inträffade vid elvatiden på kvällen. Då bildades det ett övertryck i ugnen och het vattenånga blandad med kalk strömmade ut ur flera hål på ugnen. Ingen arbetsledare på Nordkalk, eller någon annan från företaget som hade samordningsansvar, var kvar på arbetsplatsen. Fyra av de inhyrda från Limab och Empower träffades av ångan. Johan Löfroth skadades så svårt att han senare avled.

Åklagaren anser att Nordkalks och platschefens oaktsamhet är grov när det gäller den andra olyckan. Efter den första olyckan stod det klart hur riskfyllt arbetet var; både företaget och platschefen tog en medveten risk av allvarligt slag genom att inte bedöma riskerna mer noggrant. De som skulle göra jobbet skulle ha blivit bättre informerade, de skulle ha fått veta hur de kunde undvika riskerna.

Dessutom skulle företaget och platschefen ha förvissat sig om att de inhyrda hade den utbildning och fick den arbetsledning som behövdes.