Åkersberga. Natt till lördag. Jessica delar ut tidningar i centrum. Hon kör sin vanliga runda i höghusområdet. Det sjätte och sista trapphuset är lite finare. Hissen tar henne upp till översta våningen. Sedan betar hon sig ner. I trappan sitter en kille. Han verkar full, förstår knappt att hon är där. Men så sträcker han fram sina nycklar och frågar om Jessica kan hjälpa honom. Jessica låser upp hans dörr. När hon ska ge tillbaka nycklarna sliter killen in henne i lägenheten. Hon reagerar med ilska, slår bort hans arm och rusar ut ur lägenheten. I trappan halkar hon på ett trappsteg och stukar foten.

Tjutlarmet ligger kvar i bilen. I stället ringer hon pojkvännen, som i sin tur ringer polisen. Han har sett två polisbilar vid Statoil, men när han kommer fram säger polisen att de inte har tid. Jessica bryr sig inte om att polisanmäla händelsen efteråt. För fyra somrar sedan blev hon våldtagen på Åland. Det hände ingenting.

– Polisen är inte min vän. Jag ringde filialchefen i stället, som anmälde händelsen.

Den 3 april får Arbetsmiljöverket mycket riktigt en tillbudsrapport från arbetsgivaren Premo. Hur någon vågar jobba som tidningsbud i flera år förstår inte Jessica. Hon kan inte tänka sig ett mer ensamt jobb. Radion var hennes enda sällskap i natten. Hon brukade lyssna på ett program dit nattjobbare ringer in för att prata.

Efter händelsen var hon hemma från skolan i en vecka. Hon gick inte utanför dörren.

– Jag vill inte hjälpa någon igen. Jag tänker aldrig göra det igen, säger Jessica när Arbetarskydd träffar henne på ett kafé i Åkersberg.

Hon tittar sig ideligen omkring. Höghuset där det hände ligger nära.

– Jag gjorde ingen polisanmälan av ett annat skäl: då vet han var jag bor.

Hon har redan en psykolog sedan våldtäkten på Åland. Premo erbjöd henne annars krisstöd. Det är rutin. Liksom att rapportera hot och våld till Arbetsmiljöverket. Det har företaget, som ägs av Sveriges två största morgontidningar, blivit bättre på. Däremot fick inte Jessica någon direkt genomgång i hur man skyddar sig mot hot och våld när hon började vid företaget. Det enda Premo rådde henne till innan hon gick sin första runda var: Undvik farliga situationer! Om hon såg ett misstänkt gäng skulle hon inte gå dit utan spara det huset till sist.

– Jag kommer nog inte att vilja jobba på natten igen, säger Jessica.

Vid ett tillfälle försökte hon, gick ut i bilen och satte sig vid ratten. Det gick inte. Hon kunde inte starta bilen. Efter en stund ringde hon filialchefen och sa att hon kommer, men bara för att skriva på papper att hon slutar.