Arbetsdomstolen (AD) anser att skyddsombud är skyldiga att ge arbetsgivare möjlighet till rättelse så att arbetet kan fortsätta på ett säkert sätt. Man kan inte bara lägga ett skyddsombudsstopp. Därför gjorde ett av Elektrikerförbundets regionala skyddsombud fel när han lade ett stopp mot arbetet i stället för att först kontakta arbetsgivaren för att förmå dem att planera arbetet på ett riktigt, lagligt och säkert sätt. Så kan ett skyddsombud bara göra om det är verklig tidsnöd, vilket det inte var här, anser AD. Detta framgår av en dom som meddelades i går.

Företaget Midroc Electro skickade i mars 2006 en av sina elmontörer till Räddningstjänsten i Smedjebacken. Montören skulle flytta på en lysrörsarmatur. Enligt Elsäkerhetsverkets föreskrifter ska det finnas en elarbetsansvarig vid den här typen av arbeten. Elektrikerförbundets regionala skyddsombud träffade montören tidigare den dag då arbetet var planerat. Skyddsombudet lät montören besvara en enkät. Av svaren drog skyddsombudet slutsatsen att montören inte visste vem som var elarbetsansvarig för arbetsuppgiften i Smedjebacken.

Därför lade skyddsombudet ett stopp på arbetet med stöd av arbetsmiljölagens kapitel 6, paragraf 7. Han ringde till företaget och meddelade sitt beslut. Senare samma dag skickade han ett skriftligt beslut om stoppet.

Midroc Electros arbetsledare beordrade ändå elektrikern att göra jobbet. Utan att kontakta vare sig det regionala skyddsombudet eller Arbetsmiljöverket.

I och med det hade bolaget, enligt Elektrikerförbundet, åsidosatt arbetsmiljölagen som säger att det bara är skyddsombudet eller Arbetsmiljöverket som kan upphäva ett skyddsombudsstopp.

Elektrikerförbundet stämde Midroc Electro och krävde skadestånd. Men i AD har arbetsgivaren hävdat att det regionala skyddsombudet inte gav dem någon möjlighet att rätta till felet. Företaget hävdade också att elmontören som skulle flytta armaturen var mycket erfaren. Eftersom han skulle göra jobbet ensam, var han själv elarbetsansvarig. Bolagets arbetsledare ansåg att stoppet var uppenbart ogrundat.

AD anser att enkäten visar att den ensamma montören inte riktigt var på det klara med att hans arbetsgivare hade utsett honom till elarbetsansvarig. Därför har AD förståelse för att skyddsombudet tolkade situationen som att det saknades en ansvarig.

Men domstolen kan inte bortse ifrån att skyddsombudets sätt att agera uteslöt arbetsgivarens chans att rätta till bristen. AD:s slutsats är därför att bolaget inte gjorde fel när det beordrade sin montör att flytta armaturen, trots skyddsombudsstoppet. Elektrikerförbundet har därför inte rätt till något skadestånd och ska betala motpartens rättegångskostnader.