-
Lillebrorsan Viktor leker med en stor vit ballong med fem knorrar - en kirurghandske som blåsts upp. När han tröttnat vill han att det ska smälla. Gustaf och mamma Carina ber om lite lugn och ro. Brännskadecentrum i Uppsala, söndag 5 januari 2012.
-
Flickvännen Pernilla pluggar till undersköterska på gymnasiet. Hon fick ta ett uppehåll i studierna, men nu är hon i gång igen. När Gustaf var på Brännskadecentrum i Uppsala åkte hon till honom varje helg.
-
Pappa Arvid Solli är den som varit mest med Gustaf sedan olyckan. Deras arbetsgivare Empower betalar hotell och resor. Här på Brännskadecentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
-
När läkarna på Brännskadecentrum berättade om fingrarna kommenterade Gustaf: "Då behöver jag inte bekymra mig om att klippa naglarna."- Det är viktigt med galghumor, säger pappa Arvid.
-
En sjukgymnast tränar med Gustaf varje dag. Han låg nedsövd i flera veckor och måste få igång musklerna. En gång om dagen, klockan tre, övar han med sjukgymnasten på att gå.
-
Hemma i lägenheten i Mörön bläddrar Pernilla i album över deras tre första år tillsammans.
-
Gustaf har ännu inte kommit hem. Det ska dröja ytterligare ett par veckor. Pernilla försöker koncentrera sig på studierna i stället, och varje helg åker hon till brännskadecentrum i Uppsala.
-
Nordkalk ligger på SSAB:s område i Luleå, men är ett eget företag. Nordkalk var beställaren och hade därmed samordningsansvar olyckskvällen.
-
Om en vecka får Gustaf komma hem till Mörön igen. Nu har han blivit av med bandaget för ögonen. Operationen gick bra. Men det kommer att dröja innan synen är tillbaka. Hur bra ögonen blir vet inte läkarna.
-
I den gigantiska ugnen i Luleå bränns kalksten från Gotland till kalciumoxid som SSAB behöver i sin process.
-
Sjuksköterskan ringer till Gustaf och ställer in. Flickvännen Pernilla, 18, får göra såromläggningen när hon kommer hem från skolan. Hon pluggar till undersköterska och vet på ett ungefär hur man gör.
-
Gustaf hävdar att det är synen som får honom att hålla huvudet mot bröstet och blicken ner i knäet. Jag håller huvudet så för att jag har synskärpan där säger han. Sjukgymnasten tror att det är för att huden under hakan stramar. Nu får han träna på att stretcha nacken liggande varje dag.
-
Gustaf har lärt sig tekniker för att äta, dricka och öppna snusdosan. En liten fasttejpad post it-lapp gör att han lätt får av locket på snusdosan. Värre är det med den lilla påsen som lätt glider ur handen och ner på golvet. Ibland går det. Annars hjälper Pernilla till och stoppar in påsen under läppen.
-
Gustaf Seppelin Solli fyllde 20 år i mars. Viktor har blivit 6 år och är ledig från skolan. Han blir speedad av socker hävdar storebror som lugnar ner honom i knäet.
-
Försäkringspengarna har delvis gått till en gammal jänkarbil från 1970 som Gustaf hittade på Blocket. Han slog till direkt. Mamma Carina har sagt att Afa-pengarna ska gå till sådant som ger sonen glädje.
-
Pappa Arvid hjälper sonen att sätta in det nya bilbatteriet innan de ger sig i väg på en jungfrutur runt Mörön.
-
På en raksträcka stannar Arvid bilen. Han går ut och röker i vägrenen medan sonen sätter sig vid ratten, rivstartar och bromsar. Rivstartar och bromsar. Sedan flyttar han tillbaka till passagerarsätet igen.
-
Erik Lövgren bor i samma hus som Gustaf och Pernilla. Han var på kalkugnen den kvällen, men var ute i bilen för att hämta en pannlampa. Det blev hans räddning.
-
Gustaf besöker Empower för första gången efter olyckan. Skyddsombudet Ingemar Jönsson är bekymrad över de många olyckorna och att så många slutat på kort tid. Gustaf är fortfarande anställd av entreprenören. Cheferna frågade om han ville komma tillbaka och jobba på kontor, vilket han inte är så sugen på.
-
Gustafs arbetskollega Johan lyssnade mycket på Takida. På begravningen spelades en låt av rockgruppen. Och en tid efteråt lät Linda tatuera in textraden: You were heavens gift.
-
Gustafs arbetskollega Johan levde i sju veckor efter olyckan. Först låg han i ett rum bredvid Gustaf på Brännskadecentrum i Uppsala. Sedan förflyttades han till Karolinska sjukhuset. Han hade till skillnad från Gustaf dragit in den frätande kalken i lungorna. Med 27 slangar in i kroppen somnade han in. Johan fyllde 24 år nedsövd på ecmo-avdelningen.
-
Linda Ekberg, 23, bor kvar i huset bland minnena. I början av maj hälsade hon och Johans föräldrar på Pernilla och Gustaf i Mörön. Johan dog av invändiga skador. Läkarna kunde inte rädda hans liv.
-
Gustaf Seppelin Solli, 20, besöker Power Big Meat i Västerås tillsammans med sina vänner.
-
Många ville följa med. Gustafs Cadillac var fullastad hela långa vägen från Luleå. Efter raggarbilsträffen i Västerås fick bilen åka direkt in på service.
-
-
Gustaf Seppelin Solli och vännen Kristoffer Riikkonen lättar på trycket.
-
-
Gustaf i sin Cadillac på väg ut på cruising.
-
Det är trångt. Några får sitta i bakluckan. Närmast Gustaf i vit tröja barndomsvännen Viktor Viltoc.
-
Vädret växlar. Vännerna hjälper Gustaf av och på med jackan. De hjälper till med annat också. Här får Gustaf hjälp med att ta en slurk Jägermeister.
– Jag vill inte vara sjukskriven en enda dag till
Av: Elinor Torp
Publicerad 21 maj 2012 00:00
Pernilla pluggar till ett prov och Gustaf har köpt en raggarbil för Afa-pengarna. Han är redan rastlös.
– Hade jag sett ordentligt skulle jag fara och jobba direkt. Inte en dag till skulle jag vara sjukskriven.
Läs mer
- Vem bär ansvaret för Johans död?
- ”Arbetsmiljöverket måste rannsaka sig själva”
- Arvid Solli: De ljög mig rakt i ansiktet
- Skadad – sex timmar före smällen
- – De sa inget om riskerna
- Nordkalks dödsolycka kräver en förändring
- Märkt för livet
- IF Metall: De borde ha bromsat tidigare
- Johans far: De ringde inte till mig
Gustaf har fått skägg. Ljusa glesa strån.
– Känn! ropar Viktor, 6, och rör vid sin storebrors haka.
Gustaf viftar bort honom. Det är måndag. Klockan närmar sig tolv. Viktor är ledig från skolan och far omkring i den lilla lägenheten.
– Hur mycket energi som helst, stönar Gustaf.
Han sitter på sängkanten och gäspar. Kring huvudet har han ett antiseptiskt förband som ska få såren att läka. Det är hans eget beslut att inte transplantera hud på huvudet. Han hoppas få tillbaka lite hår.
– Finns det någon vettig frukost? frågar han pappan, som kommer på förmiddagarna för att väcka honom.
Arvid letar i köket.
– Jag hittar bara bullar.
Den här måndagen har Arvid extra svårt att få upp honom ur sängen. Utanför fönstret står en guldfärgad Cadillac från 1970 och blänker i solskenet.
– Vi hörde dem brumma in i Mörön i natt, berättar Arvid medan han hjälper Gustaf på med tröjan.
– Vi hämtade hem jänkarbilen från Skellefteå i går. 50 000 kronor på Blocket! Mamma säger att jag ska använda förskottet från Afa till allt som är livsbejakande, säger Gustaf och flyttar över till soffan.
På bordet står en dosett med piller mot klåda och depression. Starka smärtstillande behövs inte längre. Nu räcker det med Alvedon. Gustaf sväljer ner tabletterna med saft och äter två bullar. Viktor balanserar på armstödet.
– Han blir olidlig av socker, suckar Gustaf.
Viktor smyger ut i köket och tjuväter godis ur ett kvarlämnat påskägg från IF Metall. Lägenheten Gustaf Seppelin Solli och Pernilla Lövgren bor i är en liten lärarbostad från tiden då huset var skola. På väggen ovanför soffan hänger Elvis. Gustaf pratar hästkrafter och kubik med hakan mot bröstet och blicken i knäet. Det är skönast att ha huvudet så.
Sjuksköterskan som skulle byta förband ringer och ställer in. Ett nytt bilbatteri blir i stället projektet för dagen.
När Pernilla kommer hem från skolan följer hon med Gustaf in i duschen. Det blöder uppe på huvudet när han kommer ut igen. Sårskorporna har lossnat. Pernilla vet på ett ungefär hur man gör omläggningar. Hon läser till undersköterska på gymnasiet. När Arvid och Gustaf åker in till Luleå för att köpa bilbatteri lägger hon sig på sängen och pluggar till ett psykologiprov.
En timme senare är de tillbaka. Då har Pernilla somnat med boken på magen. Gustaf tutar och tjatar på att hon ska komma ut.
Arvid sätter sig vid ratten. Gustaf vrider upp volymen på stereon, lägger armen om Pernilla och trycker sig fram mellan 50-talslåtarna. På en raksträcka fri från bilar stannar pappan, röker en cigarrett i vägrenen och låter sonen känna på gaspedalen. Gustaf rivstartar och bromsar. Sedan flyttar han tillbaka till passagerarsätet. Arvid fimpar och kör vidare genom Mörön. Bobby Vee sjunger ”like a rubber ball I’ll come bouncin’ back to you”. Då och då sträcker sig Gustaf efter tutan. Simhud har bildats mellan det som återstår av fingrarna.
– Innan sommaren ska de ta bort det, eller hur?
Arvid nickar. En skraltig raggarbil kommer i möte.
– Det är kul med gamla rosthögar. Hur kan den där ens röra sig tänker folk, och så är maskineriet inuti helt perfekt. Att luras så. Det är coolt, säger Gustaf.
Han ser lite bättre nu, men fortfarande suddigt. Ögonoperation blir det. Frågan är när. Läkarna kan ännu inte ge något besked. När de rullar in vid den gamla skolan sitter grannen på trappan och röker.
– Erik jobbade med mig på kalkugnen den kvällen. Han hade tur, berättar Gustaf.
När kalkklumpen lossnade och den frätande ångan vällde ut var Erik Lövgren ute för att hämta en pannlampa. Med den på huvudet skulle han titta in genom hålet i ugnen.
– Då hade jag inte suttit här, säger han och tittar upp på Gustaf.
När Arvid åkt hem till sitt och Pernilla lagt sig på sängen för att plugga berättar Gustaf hur det är att jobba som entreprenör i industrin.
– Det finns ett A-lag och ett B-lag. En kompis på SSAB har berättat för mig att så fort det dyker upp skitjobb som inte stålverkets egen personal ids göra ringer de efter oss på Empower. Och du blir inte långvarig om du tackar nej till jobb, inte när du är ung och ny. Fast jag trivdes med det. Jag hade inte velat sitta vid en skärm och småmickla hela dagarna. Jag tyckte om att vara igång. Egentligen var det inget med kalkugnsjobbet som stack ut förutom att det gick åt helvete. Jag har svetsat på 25 meters höjd utan sele. Man gör sånt dumt. Visst har man en klump i magen. Det händer ju saker hela tiden. Folk får åka till sjukhus och plocka ut saker ur ögonen, man bränner sig och skär sig. Bara en vecka innan kalkugnsolyckan föll vårt skyddsombud genom ett hål i taket och bröt ryggen. Man får vara beredd på att skada sig. Men kanske inte så här.
Gustaf öppnar snusdosan. Han har lärt sig en teknik. Pernilla slår ihop psykologiboken.
– Det får gå som det går.
Dagen därpå besöker de hans arbetsgivare Empower för första gången efter olyckan. Han får en keps med firmans förra namn Scancon industrimontage. Med blicken ner i cementgolvet hälsar han på kollegerna. De pratar om hur det är och har blivit. Många har slutat på kort tid. Det är tomt och tyst i verkstan.
I bilen på väg till sjukgymnasten berättar Gustaf vad cheferna föreslagit.
– Att jag ska bli kontorsråtta!?
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera denna artikel.