– Man ska inte behöva leva med sånt här, säger  Jan Lanzow Nilsson.

Det han syftar på är hot som framförs från klienter på bloggar. Ibland öppna hot, ibland mer inlindade där bloggaren säger sig veta var en namngiven anställd bor eller var dennes barn går i skola.

Stefan Andersson och  Jan Lanzow Nilsson har på senare tid blivit mer uppmärksamma på hot och trakasserier på internet. Det som gjorde att de fick upp ögonen för det relativt nya fenomenet var att en privat blogg dök upp där en pappa ansåg sig felaktigt behandlad av skola, socialförvaltningen, domstol etcetera.

På bloggen går pappan till angrepp mot namngivna tjänstemän och det som han upplever som en felaktig och kränkande behandling. För de utpekade är det omöjligt att försvara sig.

– Det händer också att klienter börjar kartlägga enskilda handläggare och lägga ut uppgifter om var de bor på nätet. Det är naturligtvis jättejobbigt, säger Stefan Andersson.

 Jan Lanzow Nilsson och Stefan Andersson anser att samhället inte har någon egentlig beredskap för den här nya typen hot och trakasserier.

– Det här kan bli hur omfattande som helst, säger Stefan Andersson, och ställer sig frågan hur man ska hantera att ett ”drev” mot någon tjänsteman växer fram på nätet.

– Det är ju inte direkt de välbalanserade som styr den här typen av samtal om drevet drar igång.

Arbetsgivare, fack och samhälle har varit ganska oförberedda på hur internet har använts och man har ännu inte hittat någon egentlig strategi att möta de nya formerna för hot och trakasserier.

– Det kommer säkert att ta tid att undersöka omfattningen av det här och hitta effektiva motmedel. Men man vet i alla fall att det gäller att jobba förebyggande och vara tydlig i att aldrig acceptera den här typen av hot och trakasserier i sin tjänsteutövning, säger  Jan Lanzow Nilsson.