I sin bok berättar Leif Kåvestad om tiden då debatten om flytspackel var som mest aktuell i Stockholm och han fick kämpa för att få gehör för sjuka hus-problemen. Berättelsen är personlig och utgår från hans upplevelser av kränkande särbehandling och förhandlingar i Arbetsdomstolen. Till slut blev han av med jobbet.

- Jag blev anklagad för något som jag inte hade gjort. Efter det började jag föra anteckningar. Sedan fortsatte det hända saker på jobbet, jag blev fråntagen handläggningen av Enskededalens sjuka hus och så vidare. Allt skrev jag ned och till slut blev det boken Civilkurage & sjuka hus – allt har sitt pris.

Du skriver i boken att ”Det är en förutsättning att vara lite tokig, för att driva en process av denna kaliber”. Vad menar du?

- Jag är uppväxt med att man ska tala sanning. De som visar civilkurage är ofta de som är uppfostrade i en ickeauktoritär miljö. För mig är det inget konstigt att säga vad jag tycker, säger Leif Kåvestad.

Bland de nominerade till civilkuragepriset sticker han ut, bland de andra finns pappor som avröjde ett rån, en tjej som vågade vittna i en våldtäktsrättegång och hockeyspelare som stoppade en misshandel. Alla förknippade med att ha ingripit i andra typer av orättvisor, vitt skilda från allergiska barn och luftmätningar i fastigheter.

- Jag tror inte att jag vinner priset med tanke på dem som sitter i juryn, de är mer inriktade på brott. Men det är roligt att vara omnämnd i skaran bland de nominerade, säger Leif Kåvestad.

I sin bok beskriver han sin situation som att han blev miljöförvaltningens syndabock. Chefer, tjänstemän och fastighetsägare kritiserade hur han agerade kring problemen med flytspackel i bostadsområdet Enskededalen. De tyckte att han gick på för hårt, oresonligt och ställde krav på saneringar som skulle kosta allmännyttans bolag stora summor pengar. Leif Kåvestad i sin tur kritiserar i boken Arbetsmiljöverket och huvudskyddsombudet för brist på stöd när han ville få till stånd en undersökning av kränkande särbehandling på jobbet. Flera är de exempel där han ingående beskriver chefernas agerande mot honom.

Tvekade du aldrig att hänga ut cheferna med namn, eftersom du i samma bok talar mot mobbning?

- Jo, jag började skriva om mig själv i tredje person för att kunna se det från andra sidan. Då hade jag inte heller rätt namn på de inblandade. Men sen tänkte jag: Var och en ska stå för sina handlingar. De satte verkligen tummen i ögat på mig från första stund.

Leif Kåvestad lyfter fram arbetsplatsers behov av syndabockar, någon att skylla på när saker och ting är fel. En orsak till behovet kan vara kärvare ekonomiska tider, tror han.

- Folk börjar tänka ”nästa omorganisation är det jag som får gå” och det leder till en kultur där alla ser om sitt hus och jobbar för bra relationer till chefen. Det är inte bra för civilkuraget.

Att motarbeta syndabocksbeteendet är en facklig fråga, anser han. Leif Kåvestad tror inte på att lagstifta om civilkurage.

- Frågan måste uppmärksammas på arbetsplatsträffar, att man frågar sig hur arbetssituationen är och diskuterar hur mobbning uppstår. Alla olika människor behövs ju på en arbetsplats.

Och så nämner han de tystas del i det som sker.

- Det hände att kollegor kom fram efter möten på jobbet och sa ”det var bra sagt”. Men varför sa de inte det på mötet inför chefen och de andra?

Förutom boken har han även skapat en webbplats med information om sjuka hus, www.sjukahus.se. Och nu är problemen återigen aktuella i Stockholm, denna gång i Skarpnäck. Leif Kåvestad är inblandad.

- De boende har tagit kontakt med mig och jag har sett på mätresultaten. Det är inte bra där. Är det så illa i Skarpnäck som det är sagt, är det lika stort som problemen i Enskededalen.