Hon fråntogs sina arbetsuppgifter, sin forskning och sin anställning. Homa Mirzaie från Iran trakasserades i över tio år på sin arbetsplats vid Institutionen för Klinisk Mikrobiologi på Umeå universitet.

Homa Mirzaie berättar att mobbningen tog fart när hon började forska för att doktorera. Hon kände sig särskilt utsatt av en ny chef.

- En grupp på avdelningen upplevde mig som ett potentiellt hot. Nu skulle jag disputera och bli lektor och kanske gå om dem.

Hon frystes ut i arbetsgruppen och fick utstå kritik för att hon stod för mycket på studenternas sida.

Efter varje incident vände hon sig till Sveriges Universitetslärarförbund, Sulf. Hon var även medlem i Lärarnas Riksförbund, LR. Kvinnan som tog emot på Sulf förstod. Trodde Homa Mirzaie. I början kände hon att facket var hennes vän. Det gör hon inte längre.

När Homa Murzaie kom till Sverige med sina två barn från Iran för 25 år fick hon höra att facket var bra. Att hon alltid kunde vända sig dit om problem skulle uppstå i arbetslivet.

- Så jag gick till facket och öppnade mitt hjärta. Jag berättade om hur jag blev lönediskriminerad och trakasserad och inte kunde utveckla min yrkesmässiga kompetens. Jag trodde att det skulle räcka.

Men en dag stängdes hon av från jobbet. Mitt under en pågående kurs.

- Jag kom gående i korridoren när jag fick veta att det inte skulle finnas några arbetsuppgifter för mig. Jag fick inte veta vad jag hade gjort.

När studenterna försökte ta reda på orsaken fick de höra att den var sekretessbelagd. Homa Mirzaie vände sig till Sulf igen. Förgäves.

Hon sökte upp en advokat privat. Tillsammans stämde de möte med arbetsgivaren. På mötet anklagades Homa Mirzaie för stora samarbetsproblem.

- Sulfs representant satt där. Men hon sa ingenting.

På mötet varslades Homa Mirzaie om uppsägning. Hon sattes i karantän i sitt arbetsrum och tvingades se på när vikarier utförde hennes arbetsuppgifter.

Personalansvarsnämnden fattade beslutet om uppsägningen. Personalföreträdarna satt med och tog det enhälliga beslutet.

- Facket kunde åtminstone ha reserverat sig, säger Homa Mirzaie.

Enligt henne rekommenderade Sulf henne att ta erbjudandet om avgångsvederlag.

- Sulf ville att jag skulle gå med på förlikning för att det inte kunde agera mot sin egen medlem. Men jag var inte ute efter pengar. Jag ville ha tillbaka min yrkesstolthet och värdighet.

Homa Mirzaie erbjöds även att införa uppgifter i datasystemet. Hon ville hellre skriva färdigt sin avhandling som nästan var klar. Svaret blev nej.

Homa Mirzaie avvaktade med att gå vidare med sin stämningsansökan i tingsrätten. LR tog över ärendet när hon bestämde sig för att gå ur Sulf. Men LR kom inte överens med arbetsgivaren i de lokala förhandlingarna och skulle ta hennes sak till central nivå. Trots att det inte var möjligt enligt gällande förhandlingsordning. Homa Mirzaie ombads lämna arbetsplatsen när uppsägningstiden gick ut.

- En advokat hade sagt att jag inte kunde sägas upp under pågående tvist.

LR:s chefsjurist tyckte tvärtom. Att hon skulle lyda.

Sedan blev det tyst från LR. Trots flera mejl och telefonsamtal kom inga svar på frågorna om var ärendet låg. Men efter tre månader kom ett brev: LR tänkte inte driva ärendet mer.

Då ringde hon Arbetsgivarverket. Det visade sig att LR:s chefsjurist redan återkallat ansökan om central förhandling. Flera dagar innan hon besökte Homa Mirzaie för att informera om den fortsatta gången.

- Då sa hon ingenting om det.

Fackets agerande har lett till att rättsprocessen förhalats. Homa Mirzaie stämmer LR för diskriminering. Genom förbundets agerande hann preskriptionstiden gå ut.

Inte förrän efter en rättsprocess i Arbetsdomstolen och Högsta Domstolen som tog två år kunde hon fortsätta processen i tingsrätten. AD tvingade universitetet att återanställa henne, men hon saknar fortfarande arbetsuppgifter.

Nu driver hon två rättsprocesser. En mot arbetsgivaren och en mot LR.

Den förstnämnda driver hon ensam.

- Jag har inte råd med något juridiskt ombud, säger hon.