Mobbning och trakasserier på jobbet är ingen ovanlig företeelse, men något som både arbetskamrater och ansvariga ofta blundar för.

Men det är arbetsgivarens skyldighet att planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling förebyggs och informera om, att mobbning inte kan accepteras på arbetsplatsen.

I verksamheten ska det också finnas rutiner för hur mobbning ska hanteras. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter betonas särskilt att det ska utredas om orsaken beror på arbetets organisation och den som är utsatt ska snabbt få hjälp och stöd.

Bakgrunden till kränkande särbehandling beror vanligen på brister i organisationen, den interna informationen och ledarskapet. Olösta och långvariga problem skapar en psykisk belastning i arbetsgruppen och i dåliga arbetsmiljöer söker man syndabockar. Men den vanligaste mobbaren i arbetslivet är cheferna, som står för hälften av all mobbning.

Den som är utsatt för mobbning blir irriterad, stressad med fysisk ohälsa, ångest, depressioner och kan reagera aggressivt. Om den kränkande särbehandlingen inte omgående upphör och problemen på arbetsplatsen utreds och åtgärdas riskerar den som kränkts att symptomen permanentas i kroniska tillstånd.

Mobbning och trakasserier leder ofta till lång sjukfrånvaro. Genomsnittlig tid för fall anmälda 2001 var cirka 230 dagar. Självmord är inte heller ovanligt och man räknar med att 200-300 människor om året tar livet av sig på grund av mobbning.

Men det är inte bara den enskilde som drabbas. Produktiviteten sjunker på arbetsplatsen. Kritiken ökar gentemot arbetsgivaren med bristande förtroende och allmän känsla av osäkerhet. Samarbetsproblemen ökar, hög sjukfrånvaro och personalomsättningen ökar. När en syndabock försvinner söker man nya.

Några exempel på kränkande särbehandling är:

• förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare eller dennes familj,
• medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan,
• medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande,
• uppenbart förolämpande utfrysning, åsidosättande behandling, negligeringar av arbetstagaren,
• förföljelse i olika former, hot och skapande av rädsla, förnedringar t.ex. sexuella trakasserier,
• medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller förhållningssätt, till exempel hån och ovänlighet,
• kontroll av arbetstagaren utan dennes vetskap och med skadande syfte,
• kränkande så kallade ”administrativa straffsanktioner” som plötsligt riktas mot enskild arbetstagare utan sakliga skäl, förklaringar eller försök att gemensamt lösa eventuella bakomliggande problem. Sanktionerna kan utgöras av till exempel omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter, oförklarade omplaceringar eller övertidskrav, tydliga försvåranden vid behandling av ansökningar om utbildning, ledigheter, och liknande.

Ser man att någon är mobbad på arbetsplatsen är man delaktig i en process. Man kan vara delaktig fast man är passiv. Att inte agera är också en handling.

På den arbetsplats där mobbning förekommer finns en stor risk att fler arbetstagare än de direkt inblandade berörs, vilket medför en stor psykisk belastning även för omgivningen. Den som uppmärksammat detta har också ett ansvar att ta upp frågan, vilket kan göras på arbetsplatsträffar, APT. Föreslå en arbetsmiljöutbildning om mobbning. Det finns bra videofilmer som behandlar problemet.

Be personalchefen att ta fram den handlingsplan och de rutiner som ska finnas på företaget/organisationen för att åtgärda de missförhållanden som orsakat den kränkande särbehandlingen. Fackets representant och skyddsombud kan skaffa fram och informera om Arbetsmiljöverkets förskrifter AFS 1993:17, Kränkande särbehandling i arbetslivet, och AFS 2001:1, Systematiskt Arbetsmiljöarbete.

Det kan vara svårt för en arbetsgivare att objektivt se alla aspekter av problemen. För att säkerställa att inte ytterligare låsningar ska uppkomma mellan de inblandade i konflikten är det därför är lämpligt att söka konsultativ hjälp av psykolog eller en person som har erfarenhet av konflikthantering.

För den som är utsatt för kränkande särbehandling har jag några råd som har varit till hjälp för mig under mina tio år av utsatthet inom den kommunala verksamheten i Stockholms Stad.

Att skriva dagbok är ett bra sätt att formulera vad som hänt vid olika tillfällen. När tiden rinner iväg finns alltid möjligheter att du glömmer tidpunkt och detaljer som kan vara av intresse för dig att ta upp senare. Det är inte ovanligt att det tar alltför lång tid innan de som är ansvariga tar tag i problemet.

Prata med dina vänner och arbetskamrater, som du litar på, om hur du upplever din situation. Självklart måste du också lätta ditt hjärta på hemmaplan, men se upp så att de omständigheter som rör relationerna på arbetet inte upptar hela din tid i ditt förhållande.

Självklart måste du också våga ta upp problemet med din chef, även om det är den personen som kränker dig. Det visar att du har tagit ditt ansvar att lösa ett problem. Ser du det som helt omöjligt kan du prata med din fackliga företrädare och skyddsombudet och be att ni pratar med chefen tillsammans.

I många fall får man tyvärr inte hjälp av dem som ska hjälpa en vid konflikter. Fackets representant och skyddsombud vill inte ses som att de ställer till besvär för sin egen chef och på detta sätt försämrar sina möjligheter till ett bra lönepåslag. Om även de har svårt att hantera frågan bör de föreslå att en oberoende konsult anlitas för att hjälpa till med att lösa problemet.

För att få den hjälp man behöver är det bra att själv informera sig om vad som gäller. Läs föreskrifterna Kränkande särbehandling i arbetslivet och Systematiskt Arbetsmiljöarbete. De ger en bra kunskap och lär dig att se vilka brister som finns på ditt job och hur de ska behandlas.

Det är lätt att känna sig ensam när man utsätts för mobbning. För att prata med någon som ser på problemet med andra ögon bör du vända dig till företagshälsan, terapeut eller psykolog. För de fysiska problemen som följer med på köpet som sömnsvårigheter, högt blodtryck, muskelspänningar, oro och ångest får du gå till din husläkare. Blir hälsobesvären långvariga och bestående bör du göra en arbetsskadeanmälan, även om det inte brukar uppskattas av den som förorsakat skadan.

Den psykiska påfrestningen innebär för många en passivitet, som är förödande i sig. Försök att ta dig samman och var aktiv. Jogga, cykla eller ta långa promenader för att göra av med din aggression och frustration. Att bli fysiskt trött kan kännas som en befrielse, du rensar dina negativa tankar och du kommer att sova bättre. Har du en bra kondition orkar du också på ett bättre sätt att stå upp för dina krav och synpunkter.

Försök även att aktivera dig tillsammans med dina vänner genom att gå på bio/teater och låna filmer eller böcker för att tillfälligt skingra tankarna från dina negativa upplevelser.

Byta jobb är ett bra råd, men det kanske inte är realistiskt för alla. Men du ska inte jobba kvar och hoppas på att du får någon upprättelse för de kränkningar som du utsatts för. Mobbning är en fråga om makt och maktmissbruk.

Leif Kåvestad

Författare, upphovsman till www.vitboken.se