Regeringen är inte specifikt ute efter att höja straffet för det grova arbetsmiljöbrottet, utan det följer med i den allmänna straffskärpningen.

Brotten vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller sjukdom, samt de anknytande arbetsmiljöbrotten, skiljer sig från våldsbrotten mord, dråp och misshandel genom att oaktsamhet är tillräckligt för straffansvar, konstaterar regeringen i lagrådsremissen. Vållandebrotten är därför allmänt sett mindre allvarliga än våldsbrotten, trots att de innebär samma effekter. Straffbestämmelserna om dessa vållandebrott har emellertid i grunden samma syfte som bestämmelserna om de uppsåtliga våldsbrotten, nämligen att skydda annans liv och hälsa.

Ansvar för vållandebrotten kan dömas ut i fall som är radikalt olika, och där straffvärdena därmed varierar mycket. Det kan handla om att döma till ansvar för brott som kan sägas vara resultatet av ett visserligen klandervärt men tillfälligt, mindre allvarligt misstag, som har ett förhållandevis lågt straffvärde. Den typen av brott brukar på arbetsmiljöområdet resultera i måttliga dagsböter.

Men ett vållandebrott kan också ha innefattat ett medvetet risktagande eller en försummelse av allvarligt slag. I sådana fall ska brottet i regel anses som grovt.

”De grova vållandebrotten utmärks alltså av att någon tar en påtaglig risk i förhållande till andra människors liv och hälsa. De kan därmed sägas vara nära kopplade till de allvarliga våldsbrotten. Den samhällsutveckling som inneburit en strängare syn på våldsbrotten kan därför åberopas även i fråga om vållandebrotten” hävdar regeringen.

Därför skärps alltså straffet även för vållande till annans död i arbetslivet, förutsatt att det rör sig om grovt brott (när det gäller vållande till kroppsskada eller sjukdom som är grovt föreslås ingen straffskärpning).

I arbetsmiljösammanhang ska det dock till en extraordinär gärning för att ett brott ska betraktas som grovt. Åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott har gång på gång väckt åtal för grovt arbetsmiljöbrott. Skälet är att grovt brott ger högre straff, vilket gör att företagsboten kan sättas till ett högre belopp, och i förlängningen att synen på arbetsmiljöarbetet och på brott mot arbetsmiljölagen kan skärpas.

Domstolarna väljer emellertid konsekvent att döma för brott av normalgraden. Straffet för sådana brott är dagsböter eller fängelse i högst två år (vållande till annans död). I praktiken blir det villkorlig dom och böter. Handlar det om vållande till kroppsskada eller sjukdom är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. I praktiken utdöms böter.

Inte ens i sådana fall där gärningsmannen, enligt domstolens egen bedömning, gjort sig skyldig till medvetet risktagande anses brottet vara grovt, och fängelsestraff befogat.

Kistamålet är det senaste exemplet på hur domstolarna undviker att döma för grovt brott i arbetsmiljösammanhang. Vid ett bygge i Kista kollapsade en stålkonstruktion varvid en person dödades och två skadades svårt. En konstruktör dömdes för vållande till annans död och vållande till kroppsskada till villkorlig dom och 100 dagsböter efter olyckan.

Solna tingsrätt konstaterar att det åsidosättande av skyldigheterna enligt arbetsmiljölagen som konstruktören gjort sig skyldig till visserligen inneburit påtagliga och svåra olycksrisker. Men det fanns förmildrande omständigheter, som att konstruktörens arbetssituation varit mycket pressad. Därför finner tingsrätten, ”dock med viss tvekan”, att det brott konstruktören gjort sig skyldig till inte är att bedöma som grovt brott.

Regeringen påpekar i sin lagrådsremiss att den föreslagna straffskärpningen, som är tänkt att träda i kraft 1 juli i år, inte är avsedd att påverka gränsdragningen mellan brott av normalgraden och grovt brott. Avsikten är inte heller att påverka domstolarnas bedömning av straffvärdet för brott av normalgraden.

Därmed är det osäkert vilka konsekvenser straffskärpningen får på arbetsmiljöområdet.