Sedan 1993 gäller att arbetstagare som utsatts för hot eller våld har rätt till efterhjälpande stöd mot psykisk skada. Arbetsgivare ska i förväg ha rutiner för att kunna erbjuda detta stöd (se AFS 1993:2, Hot och våld i arbetsmiljön). Först i och med föreskrifterna om Första hjälpen och krisstöd (AFS 1999:7) generaliserades rätten till krisstöd så att den nu gäller alla slags svåra händelser i arbetsmiljön; olyckor, tillbud, sjukdom eller kränkningar. Inte bara hot, rån och misshandel, med andra ord. Reglerna började gälla den 1 juli 2000. Arbetsmiljöverket valde med omsorg begreppet krisstöd framför krishantering. Argumentet var att då understryker man att det handlar om att ge stöd åt någon att aktivera egna resurser att gå igenom en kris. Debriefing är ett annat begrepp som ofta används i de här sammanhangen. Men det ska man inte blanda ihop med krisstöd. Debriefing är ett fördjupat avlastningssamtal som följer särskilda i förväg fastställda former och genomförs av professionella ledare. Krisstöd kan ibland bestå av debriefing, som en av flera åtgärder, men långt ifrån alltid. Men samtalet är utan tvekan den mest uppmärksammade ingrediensen i krisstödsbegreppet. Det finns en god uppslutning bakom teorin att det hjälper att prata om svåra händelser. Om många är berörda är det lämpligt att gemensamt gå igenom händelseförlopp, upplevelser och farhågor. Det kan kännas bra när var och en inser att de inte är ensamma om sina reaktioner och känslor. Samtalet gör det lättare att överblicka händelsen och att lämna självförebråelser och skuldkänslor bakom sig. Ett första steg kan vara att arbetsledaren samlar till ett första avlastande samtal med de anställda som är berörda. Det bör ske i nära anslutning till händelsen. Alla får berätta om händelsen. I det skedet behövs inget proffs. Vid mer extrema händelser kan det efter två till tre dagar vara klokt att ordna en ”psykologisk genomgång”. Även i det läget bör hela den berörda gruppen samlas. Genomgången leds av utbildad personal: beteendevetare, psykolog eller motsvarande. Som tredje steg kan man tillgripa ett individuellt professionellt psykologiskt stöd i form av en krisintervention.
Fakta Ur innehållet i AFS 1999:7
3§ definierar krisstöd som det ”psykiska och sociala omhändertagande” som behövs i samband med olyckor, akuta krissituationer och liknande händelser som kan utlösa krisreaktioner. 4§ säger att krisstöd ska ”planeras, ordnas och följas upp” utifrån en riskbedömning av arbetet. 5§ kräver att varje arbetsställe har ”den beredskap och de rutiner” som behövs ”med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och särskilda risker”. Dessutom ska arbetstagarna hållas uppdaterade om vilka rutiner som gäller. 7§ säger att arbetsledare ”skall ha tillräckliga kunskaper om krisstöd för att kunna planera och ordna detta på ett lämpligt sätt”.
16-åringen visste inte hur farlig gradsaxen var utan klippte av en del av sitt finger. Åklagaren hävdar att skolledningen inte tog ansvar för elevernas arbetsmiljö.
Arbetsgivare tog misstanke i egna händer, och hade förklaring redo när Datainspektionen knackade på dörren. Men kritiken lät inte vänta på sig. 5kommentarer
Nära 15 procent av pojkarna och 9 procent av flickorna har tagit emot sparkar och slag i skolan. Det visar en ny bred forskningsrapport som Arbetsmiljöverket presentar i dag.
Det nya arbetslivet med besparingar och privatiseringar ställer stora krav på skyddsombuden. Det leder ofta till konflikter och bråk. Anna Rask-Andersens kurser ska råda bot på det.
