Debatt

Räkna dina konflikter

Lennart Kriisa är chefredaktör för Arbetarskydd
Publicerad

LEDARE. Å fy fan, suckar min väninna, jag kommer aldrig att klara hösten. Hon tog ut alla semesterveckor på ett bräde, nu gäller det att härda ut fram till jul. Egentligen trivs hon på sitt arbete men i våras kraschade stämningen. Då landade en ny medarbetare, omplacerad på grund av samarbetsproblem. Ujuj, hur ska det här gå? tänkte alla, men ingen sa något. Inte ens chefen.

Medarbetaren hade på sin tidigare arbetsplats rykt ihop med samtliga kolleger, hon hade känt sig mobbad, och chefen stod rådvill. Eftersom arbetsgivaren i detta fall är en facklig organisation var det förstås inte tal om att säga upp. I stället blev det omplacering, vilket kanske var en helt korrekt åtgärd, förutom att man bör lösa problem utan att skapa nya.

Medarbetaren tog tag i sina nya arbetsuppgifter med brinnande iver och till en början flöt allt på. Men hon ansåg att de nya arbetskamraterna hade en slapp inställning till sina uppgifter, precis som på sin förra arbetsplats. Hon uppmanade dem att skärpa sig, att ta arbetet på större allvar. Visst hade hon rätt på flera punkter, men gruppen kände sig kränkt och slöt sig samman. Sedan gick det bara utför, den förgiftade stämningen fick alla att vantrivas.

Att vissa människor är besvärliga, att de anser sig ha hundra procent rätt i konflikter, att de tycker att arbetet är på blodigaste allvar, det måste chefen lära sig att hantera. För gruppmentalitet kan ge riktigt ruggiga konsekvenser.

Chefen måste alltså söka råd, kanske genom att surfa in på Arbetsmiljöverkets sajt. Men i detta fall lär chefen bli besviken.

Arbetsmiljöverkets senaste föreskrift i ämnet, ”Psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön” är från 1980. På den tiden ansåg myndigheten att datoriseringen kunde riskera arbetsmiljön.

I avvaktan på en uppfräschning kommer här ett konkret tips. Chefen måste ta ett allvarligt snack med bråkmakaren och uppmana honom eller henne att räkna sina konflikter. Den som har fem eller fler pågående strider bör inse att omgivningen inte bär skulden. Faktum är att alla bör räkna sina konflikter. Säg att du ligger i fejd med ett syskon, butikskassörskan, grannen och tre arbetskamrater, då är det dags att backa, lägga dig platt, be om ursäkt och räkna igen.

Sedan måste chefen förstås prata med resten av de anställda, en och en, och betona vikten att acceptera varandras olikheter.

Kanske har du något tips på hur samarbetsproblem kan lösas? Hör gärna av dig. Det här är ett ämne vi kommer att fördjupa oss i under hösten.