Situationen är absurd. Brandmän i Göteborg och Malmö har uppdraget att utföra samhällets plikt att släcka bränder och skydda liv.

Sen attackeras de av osnutna ungdomar, utsätts för fara och enligt arbetsmiljölagen ska de då skyddas i första hand. Brandmännen tvingas vänta medan polisen säkrar området, lågorna flammar, möjligheten att släcka elden minskar och risken att den sprids och människor kommer till skada ökar.

Och brandmännen som väl är taggade till tänderna, förberedda att utföra sin samhälleliga plikt måste i värsta fall ha professionell psykhjälp för att bearbeta traumat när de tvingas avstå från räddningsinsatser.

I värsta fall är det till och med så illa, som Arbetarskydds reporter Mattias Davidssonskriver i vårt senaste nummer (utkommer 11 september), att själva syftet med att anlägga bränder är att ungdomarna vill ge sig på brandmännen med stenar och tillhyggen.

Det är absurt. För nu handlar det inte om att sätta in skydd mot farliga kapverktyg, ordna fallskydd eller se till att kemikalier hanteras enligt en begriplig arbetarskyddsföreskrift.

Frustrerade, aggressiva unga män skiter i en AFS.

Katastrofen ligger och tickar. När väljer en risktränad brandman att sluta vänta och ta en sten i ansiktet - hellre än att strunta i livräddningen?

Mot bakgrunden av brandmännens vardag kan Arbetarskydds rubriker som: ”Våga lyssna på kritiken” eller ”Alla anställda måste bli sedda” verka lätt naiva.

Men alla anställda har rätt att få sina problem på arbetsplatsen belyst. Även arbetsgivare för tjänstemän kan agera som goda exempel.

Till exempel SAS Institutes VD Liselotte Jansson, som fått pris för Sveriges bästa arbetsplats för tredje året i rad.

Hur gör hon?

Hon har minskat på sin ledningsgrupp och pressat ned ansvaret i organisationen. På det sättet deltar medarbetarna mer aktivt och ser sitt eget ansvar för miljön.

Vänlighet, konstruktiv kritik och förståelse för dagisjäktade pappor låter enkelt. Men det ska också omsättas i praktiken. Uppenbarligen gör man det på SAS Institute – trots att företaget saknar kollektivavtal.

Läs intervjun med Liselotte Jansson i senaste numret!

Och missa inte vår granskning av skadeståndstalan. Efter giftskandalen på Hallandsåsen hade inga anställda rätt till ersättning för arbetsskada, enligt de svenska reglerna. Ingen hade förlorat pengar på eländet.

Men Skandia plockade fram plånboken ändå.

Goodwill måste få kosta!