Arbetsskador

Kemiska bovarna är tillbaka igen

Företagen slarvar med mätningar. Risken att bli upptäckt är liten. Arbetsmiljöverket har sadlat om och satsar på annat. Följden: gamla kemiska hälsobovar är nu tillbaka.

Publicerad

En person ansvarar för att 400 hälsofarliga ämnen har rätt gränsvärde. Från läkarhåll riktas hård kritik mot Arbetsmiljöverket. Myndighetens egen läkare säger så här:

– Jag är olycklig över polariseringen. Nu är det bara psykosocial arbetsmiljö som gäller. Pratet om att det inte finns några kemiska hälsorisker kvar ute på arbetsplatserna är lögn. Vi har rätt mycket produktion i det här landet och slarvar man med kemikalieexponeringen blir människor sjuka.

Magnus Svartengren är professor i yrkesmedicin vid Karolinska institutet och nyanställd läkare på Arbetsmiljöverket.

– Vi återintroducerar gamla risker som vi förut hade koll på. Kunskaper måste ständigt återvinnas och vi ska alltid vara på tårna och hålla rätt på vilka exponeringar som finns.

Han menar att det går mode i arbetsmiljöfrågorna. Det har fått till följd att de kemiska hälsoriskerna nu är tillbaka. Mer än var tionde anmäld arbetssjukdom har i dag kemiska eller mikrobiologiska orsaker. Bakom anmälningarna ligger exponering för ett stort antal skadliga ämnen. Samtidigt är mörkertalet stort. Allvarliga sjukdomar som cancer finns inte med i arbetsskaderegistret. Oftast tar det lång tid, uppemot trettio år, att utveckla cancer så det är svårt att koppla sjukdomen till yrket.

Håkan Tinnerberg, yrkeshygieniker i Lund, vill ogärna peka ut Arbetsmiljöverket som ”skurk”, då han vet hur hårt nedskuren myndigheten är.

– Men vi och andra arbets- och miljömedicinska kliniker är oroade över utvecklingen. Vi ser allihop tecken på att medvetenheten om de kemiska riskerna minskar. Arbetsmiljöverket gör inte sitt jobb, säger han.

Nils Plato, yrkeshygieniker vid Karolinska institutet, ger en rad förklaringar till varför det ser ut som det gör. Företagshälsovården hade förut skyddsingenjörer. Fackförbunden var mer på sin vakt. Arbetsgivarna var bättre informerade om riskerna och myndigheterna piggare på kemi.

– Det finns en allmän nonchalans som går tvärs igenom hela samhället. Se attityden i trafiken. Folk kör inte 110 på motorvägen. Man ligger i 130. Ingen ser mig ändå. Likadant är det i arbetsmiljön. Man mäter och hittar lite höga värden. Men äh, det är ingen som märker.

Kvarts är ett annat exempel. Myndigheterna gjorde stora insatser på 70-talet. Halterna gick ner. Så slumrade man till. Yrkessjukdomen silikos ansågs utrotad.

– Man har rätt att få veta vilka halter av farliga ämnen man andas in på sin arbetsplats, men så sker inte i dag, säger han.

Vissa branscher har skärpt sig och ändrat tekniker.

– På färgsidan har man gått från lösningsbaserat till vattenbaserat, vilket klart förbättrat de anställdas hälsa.

Han anser att mask är ett primitivt sätt att skydda sig på.

– Man ska inte behöva gå omkring med andningsskydd hela dagarna.

”För dålig koll på riskerna”

Regeringen lever i villfarelsen att de kemiska riskerna är borta. Det anser Eva Andersson, forskare och specialistläkare vid Sahlgrenska sjukhuset.

– Så är det ju inte. Det kommer ständigt nya ämnen och de gamla riskerna är i mångt och mycket kvar. Underrapporteringen av yrkesrelaterad cancer är allvarlig, säger hon.

Hennes förklaring:

– Kemiska hälsorisker är inget stort samhällsproblem, inte varje enskilt ämne, mer än för dem som blir sjuka naturligtvis. Men lägger man däremot ihop alla kemikalier så är det många exponerade och ett jätteproblem.