"Jag känner mig rädd"

När Sverige sover som djupast börjar tidningsbuden sin arbetsdag. En del kör bil, andra går med vagn. De jobbar nästan alltid ensamma. Sett till hur många som delar ut tidningar är det få som råkar illa ut, men hot och våld mot yrkesgruppen förekommer. Det går inte att blunda för.

På webben finns en sajt med nyheter om och för tidningsbud. Här framställs de som nattens hjältar eller brottsoffer. Det handlar om tidningsbud som blivit vittnen till brott eller upptäckt bränder och hunnit väcka människorna i huset. Och det handlar om tidningsbud som själva utsatts för obehagligheter.

I april våldtogs en man i 50-årsåldern när han delade ut tidningar i ett trapphus i Stockholmsförorten Hallunda, som ett exempel. Samlat så här får man lätt bilden av att tidningsbuden lever farligt. På vissa håll och i vissa perioder kan det stämma.

I Västerås har det i vår inträffat lite väl många fall av hot och våld mot tidningsbud för att riskerna inte ska tas på allvar. Ett gift par som båda delar ut tidningar i staden råkade vid två olika tillfällen ut för ett killgäng. Kvinnan som satt i bil kom lindrigt undan. Hon hann lägga i backen och trampa på gasen. Det var endast plåten som fick sig en buckla. Mannen, Bo Bäck, har däremot varit sjukskriven i fyra veckor efter att ha blivit misshandlad med ett basebollträ.

– Det är inte bara vi. Det händer stup i kvarten. Till sist får väl någon en kniv mellan revbenen. Jag tycker det är konstigt att varken Transport eller arbetsgivaren reagerar, säger Bo Bäck som har försökt driva tidningsbudens arbetsmiljöfrågor i flera år.

Kjell Ståhl, Transports regionala skyddsombud i Västerås, har fått signaler om att hot och våld mot tidningsbud ökar på vissa håll.

– Problemet är att det inte skrivs några tillbudsrapporter. Då är det svårt för oss att agera. Sen tar man ju hotfulla situationer olika.

När jag pratar med väktare och bensinstationsbiträden som också arbetar ensamma på natten kan en del säga att ”nej här händer ingenting” och så bor jag själv i staden och vet att polisen är där varje natt.

Efter Bo Bäcks misshandel skrevs sent omsider en tillbudsrapport. Vid en skyddsrond i Köping upptäckte Kjell Ståhl i samma veva att tidningsbuden inte hade kunskap om rutinerna kring hot och våld. Han misstänker att det inte riktigt når ut till arbetsledarna, alltså cheferna på mellannivå.

I en så kallad 6.6a-anmälan begär han att arbetsgivaren Prolog ska ta tag i detta. Men tidningsdistributörens VD Johan Lundin tar det hela med ro. Han hävdar att företaget har ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete, att tillbud visst rapporteras och att alla tidningsbud erbjuds både larm, mobiler och krisstöd.

Arbetarskydd besöker Hovsjö i Södertälje. Här inträffade i vintras en rad överfall mot tidningsbud. Rita Edstäde pekar på en stor svart fläck i asfalten. Tillsammans med sin vuxna dotter delade hon som vanligt på lördagsnätter ut tidningar i trevåningshusen intill.

– Min dotter följer med ibland för jag känner lite rädsla, berättar hon. Rita Edstäde var inne i ett av husen när hon hörde dottern ropa att tidningsvagnen var borta. De rusade ut och såg att vagnen brann för fullt. Två killar stod och tittade på. Klockan var halv fyra på morgonen.

Rita Edstäde och dottern gömde sig i trapphuset.

– Det flög brinnande tidningar i luften överallt, säger hon.

Klockan sex vågade de sig ut och hem.

– Jag hade varken fått larm eller mobil av Prolog. Nu har de gett mig en liten spray och så får jag börja senare. Kanske någon hundägare hunnit vakna då.

Leif Olsson går samma runda som Rita Edstäde, fast på vardagsnätter.

Knappt tjugo meter från den svarta fläcken, på en cykelväg, attackerades han i december med nyårsraketer.

– Några i gänget skrek: ”Nu kommer tidningsbudet. Vi skjuter ihjäl gubbfan.” Raketen landade precis bakom mig så jag hade tur.

I Hovsjö centrum pekar han på en gångbro över en bilväg och fortsätter:

– En annan gång träffade jag en missbrukare där uppe på bron. Han skrek att han ville ha pengar och när jag sa att det vore dumt av mig att gå omkring med pengar så slog han mig med baksidan av ett avsågat gevär.

Leif Olsson är också kritisk till sin arbetsgivare Prolog. Han menar att tidningsbudens villkor försämrats och att många av hans gamla kollegor slutat på grund av det.

Johan Lundin förstår att tidningsbud som råkat illa ut upplever en rädsla, men han vidhåller att Prologs ledning gör allt som står i deras makt för att personalen ska känna sig trygga.

– Vi samarbetar med polisen, vi håller utbildningar i hot och våld och vi har dokumenterade rutiner för vad man ska göra om något händer.

Johan Lundin framhåller också att företaget är i färd med att införa ett nytt distributionssystem kopplat till en slags avancerade mobiltelefoner vilket skulle innebära ökade larmmöjligheter. Men det dröjer. Tills dess får tidningsbuden nöja sig med tjutlarm och sprayer.

Prolog KB, som från börjat var VLTs distributionsbolag, har vuxit sig stora på kort tid. I dag jobbar över 900 tidningsbud i företaget. De finns i Örebro län, Västmanlands län, Södermanlands län och Stockholms län.