Arbetsmiljö

På turné med skyddsombudet

Det bullrar mycket där stenarna gjuts, det regionala skyddsombudet Glenn Bergenstoff har därför utrustat sig med öronproppar. Produktionschefen Torbjörn Holmgren kom till S:t Erik i Vårgårda från företagets fabrik i Vara. Han är nöjd med att de regionala skyddsombuden, som Glenn Bergenstoff, tillför kunskaper genom sina ronder. Foto: Sören Håkanlind
Varje år tar Redox Miljöhantering hand om cirka 4 500 ton personbilshjul och demonterar dem. Det regionala skyddsombudet Glenn Bergenstoff tar gärna hit nya skyddsombud för att visa problemen i unika verksamheter. Foto: Sören Håkanlind
Ove Förde, driftschef på Redox Miljöhantering, är nöjd med att så mycket av de olika metallerna i bilhjulen kan återvinnas tack vare verksamheten på företaget. Foto: Sören Håkanlind
Hjullastarna som används för att transportera ut fälgar och däck drar in mycket smuts och vatten i maskinhallen. Planen är att transporterna ska göras via ett band i stället. Foto: Sören Håkanlind
Bilhjulens däck är väldigt smutsiga. En önskedröm är att de i framtiden kan tvättas innan de tas om hand. Foto: Sören Håkanlind
Glenn Bergenstoff hinner som regionalt skyddsombud med 125 arbetsplatsbesök - minst två gånger om året. Foto: Sören Håkanlind
Glenn Bergenstoff pratar med Magnus Karlsson, som har byggt Pärleporten. Den stannar kranen när den öppnas. Skyddet är till för att hindra att någon hamnar under kranen som flyttar stenarna från maskinen till bandet. Däremot garanterar den inte frälsning för den som passerar, trots namnet. Foto: Sören Håkanlind
Reportageteam: Ann Norrby, text, och Sören Håkanlind, foto.

Ordning och reda och städning på fredag. På S:t Eriks betongfabrik i Vårgårda ska ingen behöva snubbla på tappade verktyg eller få silikos av kvartsdamm. Det regionala skyddsombudet berömmer den goda ordningen vid sitt besök. Betongfabriken är en av 125 arbetsplatser han hälsar på minst två gånger om året.

Publicerad

Arbetarskydd besöker fabriken tillsammans med det regionala skyddsombudet Glenn Bergenstoff en torsdag. Då står åkdammsugaren i ett hörn i väntan på morgondagens städrunda. En gång om året får de anställda jobba med mätutrustning på sig för att mäta kvartsdammet i luften.

– Kvartsdammet är det största arbetsmiljöproblemet här. Dammsugningen har gjort stor skillnad, säger produktionschefen Torbjörn Holmgren.

I fabriken i Vårgårda gjuts framför allt marksten. Runt ett 70-tal olika plattor kan formas i den stora, 30 år gamla maskinen som sköter det mesta av arbetet automatiskt. Men när en ny sorts plattor ska göras måste verktygen bytas och då krävs insatser av någon av de anställda.

– Jobbet är tungt, trots de hjälpmedel vi har, säger Torbjörn Holmgren.

Han började själv som betongarbetare och har varit produktionschef i Vårgårdafabriken sedan 2013. Fabriken är en av S:t Eriks tretton i landet. Företaget är landets största sten- och betongleverantör och ägs sedan två år av ett riskkapitalbolag.

Varje år körs 35 000–40 000 ton marksten ut från Vårgårda till återförsäljarna. Bästsäljaren bland markstenarna heter Rustik. Den färdiga stenen bearbetas i en trumma i en särskild maskin. Efter det ser stenen inte riktigt ny ut längre, kanterna är lite söndertrasade, den ska se gammal ut. Bearbetningen alstrar mycket damm, därför står maskinen i ett rum med undertryck.

Glenn Bergenstoff är nöjd med vad han ser.

– Den goda ordningen här förtjänar beröm, säger han.

Skyddsronder görs av hans kollega, det regionala skyddsombudet Ingvar Jerlehag två gånger om året på S:t Erik.

– Det är perfekt. Vi får kunskap om nya regler och killarna blir mer vakna, säger Torbjörn Holmgren.

Under hans tid som produktionschef i Vårgårda har det inte hänt några olyckor på fabriken, men tillbud har förekommit. Torbjörn Holmgren tycker att de anställda borde bli bättre på att skriva rapporter om dem.

Har ni fått några anmärkningar efter skyddsronderna?

– Den senaste gällde skylten på en maskin, säger Torbjörn Holmgren.

Magnus Karlsson har arbetat i fabriken sedan 1991. Han jobbar tre tolvtimmarsdagar i sträck och är sedan ledig i fem dagar.

– Bättre kan man inte ha det, säger han.

Varje arbetslag består av sju stycken och totalt är de elva anställda som arbetar i produktionen. Tidigare gjorde de också tunnelelement, husväggar och balkonger. Då var det smutsigare än nu.

– För att vara ett gjuteri är arbetsmiljön väldigt bra, tycker Magnus Karlsson.

För en besökare är bullret väldigt påtagligt.

– Vi har hörselkåpor med radio och kan lyssna på musik. Om man vill prata med någon, får man göra det när maskinen står still, säger Magnus Karlsson.

Vi sätter oss i Glenn Bergenstoffs måttligt rena bil – att tvätta den tillhör inte hans favoritsysselsättningar på fritiden. Då går han hellre igenom inläggen på Facebookgruppen Support your local skyddsombud, som hans kollega Mats Palm startade 2008. Gruppen kom till efter att ett skyddsombud hade blivit åtalat i samband med en arbetsolycka som han själv hade råkat ut för.

– Då var jag inte med i Facebook, men Mats fick mig att se på sociala medier på ett annat sätt. Jag tror att vi har påverkat politiker och fackförbunden genom vår kampanj om nolltolerans mot dödsolyckor och våra öppna brev till arbetsmarknadsministrarna, säger Glenn Bergenstoff.

Nu har gruppen nära 6 400 medlemmar, mest skyddsombud. De använder den för att få svar på frågor från kolleger och för att diskutera olika arbetsmiljöproblem.

I Glenn Bergenstoffs jobb ingår att hjälpa andra skyddsombud som inte har fått gehör för sina förslag. På väg till nästa arbetsplats som vi ska besöka, tar han upp sin mobil. Han ringer till ett skyddsombud som hade föreslagit en arbetsgivare att hyra truckar med rasskydd.

– Arbetsgivaren gick först med på det, men ändrade sig när leverantören sa att det inte behövdes. Arbetsgivaren tror att han kan lita på att de truckar han hyr är säkra, säger Glenn Bergenstoff.

Han råder sin kollega att påminna arbetsgivaren om att han alltid har ansvar för att riskerna bedöms för alla arbetsuppgifter.

Glenn Bergenstoff kör mycket bil i sitt jobb som regionalt skyddsombud i IF Metalls avdelning 34 i västra Svealand. Cirka 12 000 av förbundets medlemmar arbetar på 417 arbetsplatser där. Han gör skyddsronder på 125 av dem två gånger om året.

Nästa arbetsplats vi besöker har Glenn Bergenstoff varit på många gånger. Det är Redox Miljöhantering i Sollebrunn. I det kombinerade sammanträdes- och fikarummet på kontoret träffar vi först Lars Jönsson, företagets ägare och vd, och Ove Förde, som är driftsansvarig.

– Vi har mycket nytta av Glenn, han hjälper oss att tänka, säger Lars Jönsson innan han måste ta hand om några besökare från Norge som är intresserade av att få veta mer om hur Redox tar hand om gamla bilhjul.

Även Ove Förde tycker att Glenn Bergenstoff är en bra resurs.

– Det går så fort att bli hemmablind. Har man klivit över en slang som ligger på golvet tio gånger ser man den inte. Glenn hjälper oss att utveckla arbetsplatsen, jag har inte samma arbetsmiljööga som han har, säger Ove Förde.

Ove Förde kom till Redox 2008 som kvalitets- och miljösamordnare men är nu drifts­ansvarig. Innan dess hade han arbetat på Volvo och på Plastal, en av Volvos under­leverantörer.

Lars Jönsson startade företaget 1996 ett par år efter att producentansvaret för bildäck hade införts. Han lät bygga en avfälgningsmaskin och började ta emot uttjänta personbilshjul.

Nu tar företaget emot 4 500 ton personbilshjul per år och separerar de olika materialen som ingår i hjulen. Efter att hjulen har grovsorterats tas ventiler och balansvikter bort. De delarna av processen kan bara göras manuellt med tång. Ventilerna som innehåller mässing sparas för sig och skickas en gång om året till återvinning. Balansvikterna var förr gjorda av bly, numera är det vanligare att använda zink. Även de här metallerna kan återvinnas.

Men den stora mängden metall står hjulens fälgar för. Fälgarna i plåt är fortfarande vanligast, men en allt större andel är gjorda av aluminium. När däcken är borttagna i avfälgningsmaskinen återstår ren metall. Maskinen pressar ihop fälgarna och Redox säljer dem sedan till gjuterier. Däcken körs till Trollhättan där de mals till granulat. Granulatet används till fotbollsplaner och ridbanor.

Uttjänta hjul är smutsiga, och en önskedröm för Ove Förde är att de kunde tvättas innan de kommer in på bandet. En annan dröm som är på väg att uppfyllas är att få bort hjullastarna ur maskinhallen. Hjullastarna drar in kyla, smuts och vatten, de bullrar och innebär en olycksrisk. Transporterna av däcken och fälgarna ska i stället göras via en bana som ska gå genom ett köldskyddat hål i väggen.

Lars Jönsson arbetar själv en dag då och då i produktionen. Det ger honom inblick i problemen.

– Ett problem löste vi genom att sänka farten på bandet som transporterar in hjulen i avfälgningsmaskinen. När bandet gick fortare hamnade hjulen oftare fel och maskinen måste stoppas. Sådana stopp skapar stress, säger han.

Ove Förde provjobbade senast i mellandagarna efter julen 2014.

– Jag gjorde det mesta fel och fick lite ont i handen, säger han.

Ett mål för cheferna på Redox är att bygga bort så många som möjligt av de manuella momenten. Det är svårt att hitta maskiner som klarar alla hjul, de är så olika. Ett hjul väger ungefär 14 kilo och Ove Förde har som idé att ta hit sin son som utbildar sig till fysioterapeut, det som tidigare hette sjukgymnast.

– Han kanske kan lära ut hur man slipper skada sig av de tunga lyften. Vi försöker få alla anställda att förstå att de inte ska gå och ha ont, säger Ove Förde.

En av de anställda, som har varit med sedan Lars Jönsson startade företaget, råkade ut för en allvarlig olycka för sju år sedan. Han skulle ta bort en fälg som hade hamnat fel i maskinen där fälgarna trycks ihop. Han trodde att han skulle hinna ta bort fälgen, men maskinen klämde fast hans hand. Handen skadades så svårt att den inte gick att rädda. I dag arbetar han på Redox igen.

Efter olyckan sattes stängsel runt maskinen och ett verktyg gjordes som kan användas för att rätta till fälgar som har hamnat snett.

– Alla som arbetar här får veta att de inte får använda någon kroppsdel i maskiner som är i gång. De måste först stänga av, sedan åtgärda, säger Lars Jönsson.

I bilen på väg från Redox berättar Glenn Bergenstoff att Lars Jönsson tog hand om sin skadade anställda på ett väldigt bra sätt.

– Han fick all hjälp som fanns att få och fick sedan börja arbeta lite i taget, i den takt han valde själv. Först en dag i veckan, nu jobbar han heltid igen, säger Glenn Bergenstoff.

Han tar gärna nya skyddsombud till Redox.

– Här kan de se vilka problem som finns i unika verksamheter. De får se ett företag med ett hyfsat gott klimat och med en del arbetsmiljö­brister, säger han.