”Hon kallade mig idiot när inga vittnen fanns”

”Jag var vd på ett litet företag, det var mitt första chefsjobb. Jag blev jätteglad när vi rekryterade den här kvinnan, vi jobbade bra ihop. Till en början. Men första gången jag uttryckte att jag ville ha något gjort på ett annat sätt blev det plötsligt dålig stämning.

Nästa gång vi hade vad jag tyckte en sund diskussion blev hon rasande och utbrast ’Du är ju helt dum i huvudet’. Jag blev ställd och försökte skämta bort det.

Tillsammans med andra visade hon ingenting, vi skrattade åt varandras skämt och jag gjorde allt för att hålla uppe normaliteten. Men så fort vi var ensamma kunde hon kalla mig idiot och andra okvädningsord. Jag bara sopade under mattan och försökte upprätthålla normaliteten. I dag vet jag att jag borde ha tagit tag i det direkt. Jag minns hur obehagligt det kändes att gå till jobbet och hur lättad jag blev när jag kom dit och det visade sig att hon var sjuk.

Jag undvek att vara ensam med henne, för jag föreställde mig att hon var i stånd att anklaga mig för sexuella trakasserier. Men en dag hörde vår ägare hur hon skrek åt mig. Nu skulle han tala henne tillrätta, då började hon bete sig likadant mot honom.

Det var en stor befrielse att få dela upplevelsen. Folk hade inte trott mig, till och med min fru sa det lät konstigt. Men det värsta var tvivlet på mig själv, hade jag totalt missförstått allting? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Så här i efterhand inser jag att det var väldigt lärorikt. Jag har blivit mindre konflikträdd och bättre på att hantera en sådan här situation omedelbart i stället för att låta den växa sig stor.”