Bland de halvdöva och de högröstade

KRÖNIKA. En av mina arbetskamrater har skaffat en ny mobiltelefon. Ja, i själva verket är det ju en liten dator han håller mot örat men han talar som om det vore ett talrör, och den han pratar med finns i Kuala Lumpur. Han skriker alltså. Han talar för övrigt högt jämt. När han beskriver helgens aktiviteter hör folk på andra sidan gatan hur kul det varit hemma hos Svenssons.  Det beror ju på att han hör illa, som så många andra i branschen. Fyra äldre byggnadsarbetare vid samma fikabord innebär en ljudnivå som mer hör hemma på en rockkonsert. I synnerhet när de pratar i munnen på varandra. 

Ljud kan vara rent förlamande på ett bygge, och oväntat.

För ett par år sen stod jag i en trapphall och jobbade när en Brokk – en rivningsmaskin – drog igång, och ljudstöten fick mina tänder att klappra. Det var som att få en smäll i huvudet, trots att jag hade hörselkåpor. Lite som att stå i bakblåset på en jumbojet ungefär. Eller när nån tanklös person startar en metallkap utan att förvarna – ett skriande ljud som får en nyfiken tinnitus att blomma ut, som man sedan kommer ha glädje av i resten av sitt liv, när den börjar vissla lite stillsamt på småtimmarna.

I dag är vi jättenoga med hjälmar och skyddsskor, med varselkläder och föreskrifter, men ändå är det inte obligatoriskt med hörselskydd på en byggarbetsplats. Trots att nedsatt hörsel faktiskt är långt vanligare än skadad syn eller kapade fingrar, och mycket mer irriterande. Dessutom är det märkligt att just de där som har en röstvolym som om Sverige just gjort mål i VM-finalen, är desamma som ryter, ”men sluta mumla pojk”, samtidigt som de inte ens har kåpor på hjälmen. För ingen av dem hör ju illa, enligt dem själva.  Eller hur.  Visst, man har ett eget ansvar, och jag köpte mina egna hörselkåpor för egna pengar, men det är just de här oväntade ljudchockerna som skadar mest. Att stå bredvid en pålkran som får marken och världen att skaka som vore det jordbävning - det vänjer man sig vid efter ett par dagar. Att överfallas av 98 decibel från en bultpistol när man inte är beredd – sånt vänjer man sig aldrig vid. 

Örat är ett finkänsligt instrument, och hörseln kommer att försämras hur som helst, varefter vi åldras. Men varför skynda på? Det finns ju bra hjälpmedel och skydd i dag – använd dem. Jag sätter numera i hörselproppar direkt jag går ut på bygget, även hörselkåpor om det behövs. Höga ljud gör allt ondare, och tröttar ut.   

Många av ljudskadorna på bygget handlar om hänsyn - se till att alla runtom bär kåpor, och det är faktiskt inte någons ensak om han vill förstöra sin hörsel. Inte minst för att just han med den förstörda hörseln kommer att förstöra alla andras hörsel, när han skriker för full hals i sin nya telefon om hur trevligt det var hos Svenssons i lördags.