”Den som hyr in har större ansvar än en entreprenör”

Kalkugnsolyckan, som ledde till att Gustaf Seppelin Solli fick svåra brännskador och Johan Löfroth miste livet, inträffade den 1 november 2011. Drygt fem år senare fällde tingsrätten både platschefen och Nordkalk för arbetsmiljö­brott.

– Det var fruktansvärt det som hände, säger Maria Steinberg.

Ganska ofta är det unga personer som råkar illa ut, konstaterar hon. De verkar lita på de vuxna och har inte så mycket erfarenhet. Hon saknar ett resonemang kring arbetsmiljölagens anpassningsparagraf i domen.

– Arbetet skulle ha anpassats efter att de var unga och saknade erfarenhet.

Att domstolen bestämde sig för att det var fråga om ett inhyrningsförhållande tycker hon är bra.

– Den som hyr in har ett större arbetsmiljöansvar än om entreprenörer hade anlitats.

Johan Löfroth arbetade extra för entreprenören Limab, och Gustaf Seppelin Solli för Em­power, men tingsrätten anser att de och de andra skadade var inhyrda av Nordkalk den aktuella kvällen. Bolaget stod för den faktiska arbets­ledningen, tog fram och bestämde arbets­metoden, skaffade tryckpump och brandbil, stod för de verktyg som användes och skyddsutrustningen, utom den personliga.

Platschefen hade arbetsmiljöansvaret, han hade fått det delegerat till sig och han var den högsta chefen på arbetsstället, enligt domen.

– Platschefen lät tydligen en konsult utan mandat ta över arbetsledningen. Där ser man hur olyckligt det kan bli när det är oklarheter i vem som ansvarar för vad, säger Maria Steinberg.

Det som enligt rätten orsakat olyckan var stora mängder vatten, värme och kalk i kombination med öppna luckor och hål. Dessutom tidspress och oro för större kostnader.

Maria Steinberg tar fasta på att tidspress ses som en orsak.

– Många olyckor grundar sig på stress.

Hon hoppas att föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö, som kom några år efter olyckan, får en förebyggande betydelse.

Hade platschefen gjort det han skulle – riskbedömt arbetet, tagit reda på hur länge ugnen skulle svalna innan arbetet påbörjades samt skaffat rätt skyddsutrustning – så hade olyckan kunnat undvikas, anser tingsrätten.

– Att platschefen döms till så många som 200 dagsböter visar att domstolen ser allvarligt på arbetsmiljöbrottet. Det har inte hänt att någon har fått sitta i fängelse för arbetsmiljöbrott, vad jag vet. Det är ju fråga om ett oaktsamhetsbrott utan uppsåt.

Arbetsmiljöåklagare Stig Andersson, som utgick från att det i första hand handlade om inhyrning, är nöjd med att tingsrätten gjort samma bedömning.

– Det är alltid bra när man å professionens vägnar får bekräftat att man har tänkt rätt, säger Stig Andersson.

Platschefens försvarsadvokat Jan Wennerbrandt kommenterar inte domen. Nordkalks försvarsadvokat Robert Lakatos hänvisar till Nordkalks kommunikatör Eva Fält.

– Vi blev lite förvånade att domstolen har uppfattat det här som ett inhyrningsförhållande. Vi tyckte att det framgick under rättegången att det var ett entreprenörsförhållande. Det är viktigt för framtiden att ansvarsförhållandet mellan beställare och entreprenörer klargörs, säger Eva Fält.

Betyder det att Nordkalk tänker överklaga domen?

– Det är för tidigt att säga, vi behöver en vecka eller två på oss för att analysera den.

Domen, som refereras här, kan överklagas senast den 22 mars 2017.